En jobb-ig kväll
Gäsp! Idag är jag totalt trött.
Igår var det dags för den första svängen på stan med jobbet. Okej, jag har varit ett par svängar ute med vissa på jobbet, men den här gången var det verkligen "med jobbet". Vi hade fyra i vår grupp (Stockholm mellan) som hade jubilerat. Tre 50- och en 60-taggare om jag minns rätt. Det skulle firas!
Efter att under ett eftermiddagsmöte ha avslutat det som i folkmun kommer att kallas "Tårtornas vecka", begav vi oss i samlad trupp in mot city. Bordet var bokat till 17.30 på restaurang Hanoi vid Odenplan. Jag trodde att det skulle bli en trevlig middag i ett par timmar, sen inget mer. Jag hade inte rätt. Angående att det inte skulle bli något mer alltså. Vi åt och hade trevligt och stämningen höjdes allt eftersom de ljuva dryckerna åkte ner. Plötsligt blir skratten tätare och ljudligare. Plötsligt blir skämt som i vanliga fall är lite sådär lagom kul jätteroliga! Plötsligt påminns man om hur trevliga kollegorna verkligen är! Åtminstone fick jag den känslan. Jag är ju ny i gemet, men det var den känslan jag fick. Stämningen i fikarummet och andra utrymmen på jobbet upplever jag som mycket god, men det blir en annan sak när man i stället umgås bortom arbetsplats och -tid. Det blir mer tid för snack så att man kan lära känna varandra bättre helt enkelt.
Efter måltiden gick vi vidare till Hard Rock Café. Mer drinkar, mer bira, mer snack, mer kamerablixtar, mer av det mesta. Halv tolv lämnade jag, absolut inte sist. Jag åkte in med en kollega till t-centralen, sa hejdå när hon klev av medan jag satt kvar och åkte ett par stationer till. Vid Skanstull blev det ett stopp för att säga baj-baj till Liza, som drar till England på tisdag för att stanna där ett tag. Jag tror ingen vet hur länge. Inte ens gud.
Under kvällens gång fick jag kontakt med Maria och Mange som går "förrättningslantmätarprogrammet" med mig. Förrättningslantmätarprogrammet är ett långt ord, som man inte vill skriva för många gånger. Att knappa ner det får mig genast att tänka på begreppet "tredimensionell fastighet". Jag har skrivit det så förbenat många gånger under höstens exjobbande att det nu trillar ut på skärmen i ett rasande tempo. Det är som att en reflexrörelse går igång bara jag börjar skriva "tred". "imensionell fastighet" kommer sedan automatiskt. Ungefär som när jag skriver "aftonbladet" och "cil01pe2". Åter till Maria och Mange, som båda bor i Stockholm fast de jobbar på annan ord. På väg tillbaka från Skanstull tyckte Mange att jag skulle till Kungsklippan. Så jag lydde och åkte dit. Sen satt vi och snackade intressanta lantmäterianknutna frågor, hi hi. Via Donken bar det sedan hem mot Hässelby strand. Som tur var hoppade jag av i tid, gick genom en mörk park mellan tunnelbanan och hemmet och ägnade en snabb tanke åt trailern för den nya Beck-filmen Den svaga länken.
Det blev sent. Alltför sent. Jag har länge längtat efter en lugn helg, så därför stannade jag hemma idag, trots ett trevligt erbjudande från ytterligare en förrättningslantmätarprogramkollega om en fest på Kungsholmen. En annan grej blev inte av, så jag hade möjlighet att gå, men jag kände helt enkelt att jag inte orkade. Man är inte 23 längre.
Jag känner själv att dagens inlägg inte var särskilt fantasifullt skrivet, men det hänger ihop med tröttheten. Jag lovar. Avslutningsvis några korta svar på era kommentarer.
Marie: Du är hjärtligt välkommen hit! Ett besök skulle glädja, särskilt nu när andra Maltakompisar valt att överge staden. (Lyckligtvis tillfälligt.)
Strumpan Jr/Lill-Håsan/Kalle-Håsa: FAJER! EH HEHEHEHEHEEE...!!
Fredrik: Du har inte kommenterat något ännu. Lite trist. Jag vill dock bara meddela dig att jag ser fram emot ditt nästa toalettbesök.
I morgon funderar jag på att hyra Gamen och Advokaten (Beck) för att vara helt uppdaterad när jag så småningom ser Den svaga länken på bio. Kanske blir det redan på måndag då jag och Sofie Snas ska ha en stund tillsammans på Sergels.
Efter att ha ätit tårta fyra av fem arbetsdagar den här veckan tycker jag att "Tårtornas vecka" är en rättmätig benämning. Igår hade vi tre olika tårtor på eftermiddagsmötet. "Jag säger bara suck", som mamma hade sagt.
Mellangruppen rules!
En bild från när jag mäter med GPS strax norr om Åhus sommaren 2005. Nu är jag i och för sig inte ute och mäter i nya jobbet, men jag vill bara bygga på allmänhetens okunskap att det här är det enda som lantmätare gör - är ute och mäter landet.
Igår var det dags för den första svängen på stan med jobbet. Okej, jag har varit ett par svängar ute med vissa på jobbet, men den här gången var det verkligen "med jobbet". Vi hade fyra i vår grupp (Stockholm mellan) som hade jubilerat. Tre 50- och en 60-taggare om jag minns rätt. Det skulle firas!
Efter att under ett eftermiddagsmöte ha avslutat det som i folkmun kommer att kallas "Tårtornas vecka", begav vi oss i samlad trupp in mot city. Bordet var bokat till 17.30 på restaurang Hanoi vid Odenplan. Jag trodde att det skulle bli en trevlig middag i ett par timmar, sen inget mer. Jag hade inte rätt. Angående att det inte skulle bli något mer alltså. Vi åt och hade trevligt och stämningen höjdes allt eftersom de ljuva dryckerna åkte ner. Plötsligt blir skratten tätare och ljudligare. Plötsligt blir skämt som i vanliga fall är lite sådär lagom kul jätteroliga! Plötsligt påminns man om hur trevliga kollegorna verkligen är! Åtminstone fick jag den känslan. Jag är ju ny i gemet, men det var den känslan jag fick. Stämningen i fikarummet och andra utrymmen på jobbet upplever jag som mycket god, men det blir en annan sak när man i stället umgås bortom arbetsplats och -tid. Det blir mer tid för snack så att man kan lära känna varandra bättre helt enkelt.
Efter måltiden gick vi vidare till Hard Rock Café. Mer drinkar, mer bira, mer snack, mer kamerablixtar, mer av det mesta. Halv tolv lämnade jag, absolut inte sist. Jag åkte in med en kollega till t-centralen, sa hejdå när hon klev av medan jag satt kvar och åkte ett par stationer till. Vid Skanstull blev det ett stopp för att säga baj-baj till Liza, som drar till England på tisdag för att stanna där ett tag. Jag tror ingen vet hur länge. Inte ens gud.
Under kvällens gång fick jag kontakt med Maria och Mange som går "förrättningslantmätarprogrammet" med mig. Förrättningslantmätarprogrammet är ett långt ord, som man inte vill skriva för många gånger. Att knappa ner det får mig genast att tänka på begreppet "tredimensionell fastighet". Jag har skrivit det så förbenat många gånger under höstens exjobbande att det nu trillar ut på skärmen i ett rasande tempo. Det är som att en reflexrörelse går igång bara jag börjar skriva "tred". "imensionell fastighet" kommer sedan automatiskt. Ungefär som när jag skriver "aftonbladet" och "cil01pe2". Åter till Maria och Mange, som båda bor i Stockholm fast de jobbar på annan ord. På väg tillbaka från Skanstull tyckte Mange att jag skulle till Kungsklippan. Så jag lydde och åkte dit. Sen satt vi och snackade intressanta lantmäterianknutna frågor, hi hi. Via Donken bar det sedan hem mot Hässelby strand. Som tur var hoppade jag av i tid, gick genom en mörk park mellan tunnelbanan och hemmet och ägnade en snabb tanke åt trailern för den nya Beck-filmen Den svaga länken.
Det blev sent. Alltför sent. Jag har länge längtat efter en lugn helg, så därför stannade jag hemma idag, trots ett trevligt erbjudande från ytterligare en förrättningslantmätarprogramkollega om en fest på Kungsholmen. En annan grej blev inte av, så jag hade möjlighet att gå, men jag kände helt enkelt att jag inte orkade. Man är inte 23 längre.
Jag känner själv att dagens inlägg inte var särskilt fantasifullt skrivet, men det hänger ihop med tröttheten. Jag lovar. Avslutningsvis några korta svar på era kommentarer.
Marie: Du är hjärtligt välkommen hit! Ett besök skulle glädja, särskilt nu när andra Maltakompisar valt att överge staden. (Lyckligtvis tillfälligt.)
Strumpan Jr/Lill-Håsan/Kalle-Håsa: FAJER! EH HEHEHEHEHEEE...!!
Fredrik: Du har inte kommenterat något ännu. Lite trist. Jag vill dock bara meddela dig att jag ser fram emot ditt nästa toalettbesök.
I morgon funderar jag på att hyra Gamen och Advokaten (Beck) för att vara helt uppdaterad när jag så småningom ser Den svaga länken på bio. Kanske blir det redan på måndag då jag och Sofie Snas ska ha en stund tillsammans på Sergels.
Efter att ha ätit tårta fyra av fem arbetsdagar den här veckan tycker jag att "Tårtornas vecka" är en rättmätig benämning. Igår hade vi tre olika tårtor på eftermiddagsmötet. "Jag säger bara suck", som mamma hade sagt.
Mellangruppen rules!
En bild från när jag mäter med GPS strax norr om Åhus sommaren 2005. Nu är jag i och för sig inte ute och mäter i nya jobbet, men jag vill bara bygga på allmänhetens okunskap att det här är det enda som lantmätare gör - är ute och mäter landet.
Kommentarer
Postat av: Sofia
Pesan, du måste avsluta "tårtornas vecka" med våfflor idag. Och glöm för allt i världen inte att ställa om klockan;) Eller för allt i världen var kanske en överdrift.
Postat av: Tomczek
Låter som om du lever livet Pesan! Kul att höra. Hoppas du inte lämnat mobilen nånstans nu igen!
Postat av: Hanna
bilden ser arrangerad ut
Trackback