PESAN

Hallå!

Efter att ha suttit och försökt html:a ett blogginlägg kom jag efter tio, femton minuters joxande fram till att det med tanke på vad jag kommer ihåg av html-kodande nog både går snabbare och blir snyggare om jag använder den inbyggda textredigeraren som finns här på bloggen. Här är fet och kursiv stil bara ett knapptryck bort. Och är man missnöjd med en mening är det inga problem att stryka den.

Så kommer Ulf Lundells "Öppna landskap" fram i lurarna, och jag tänker genast att det nog vore på sin plats med ett besök ner till Skåne. Det landskapet är ju ganska öppet. Det finns en och annan som är värd ett besök, och som skulle vara kul att träffa. Sen skulle det kanske lugna mardrömmande föräldrar.

Men för tillfället är det Stockholm som gäller. Inte så konstigt kanske, eftersom det är min hemstad. Hade någon icke insatt studerat mina positioner de senaste två månaderna hade det dock inte varit helt givet. Av mina första tio veckor sedan flytten från Lund har jag tillbringat ungefär hälften i Stockholm och hälften i Gävle. Jag har alltså lämnat Götaland för att pendla mellan Svealand och Norrland. Det är stora äventyr för en skåning. I Gävle samlas alla lantmätare som Lantmäteriet nyanställde strax efter årsskiftet. De reser in från sina arbetsplatser i Malmö i söder och... nånstans väldrigt långt norrut... i norr. Med tanke på de många resorna till och från Gävle är det ganska skönt att jag har en bytesfri resa på ungefär en och en halv timme.

Vi har kul i Gävle! I alla fall jag. Det är skitkul att träffa och lära känna nytt folk. Och lantmätare är ju alltid lantmätare, dvs humorberikade personer med båda fötterna på jorden. Och ett par gränsrör kanske. På jorden alltså. Bland de nyanställda finns också en del gamla bekanta, vilket inte gör visiterna där ett dugg sämre. Kvällsaktiviteterna varierar mellan att gå ut och äta, spela fotboll, innebandy och pingis, sjunga karaoke, gå till Heartbreak och dansa loss på schlagergolvet, gå ut och äta och gå på bio. Och gå ut och äta. Det finns bildbevis på en del av dessa aktiviteter. Punkt.

Hur är det då att vara skåning uppe i Svealand? Ja, det är säkert något man skulle kunna skriva poänguppsatser om på universitetet, men jag nöjer mig med några korta, inledande refkeltioner. Ingen på jobbet har börjat våga "mobba" mig för (läs: kommentera) mina skånska toner, i alla fall inte på samma sätt som vissa bekanta härifrån gärna gör. Man får ju helt klart höra "va?" oftare nu. Och jag hör fortfarande (dvs tänker på) hur jag pratar annorlunda än typ alla andra på jobbet. Det blir att jag försöker tala lite tydligare och också att jag väljer vissa ord som låter mer likadant när jag säger det som när de andra säger det. Jag har också fått höra från några som känner mig sedan tidigare hur jag har fått lite annorlunda betoning och melodi i mina meningar. Med tanke på att min dialekt ändrades ganska mycket när jag flyttade den lilla biten från Kristianstad till Lund ska det bli intressant att se vad som händer nu. Jag vill dock poängtera att det inte handlar om att jag likt fina Katarina från Höör tränar bort min dialekt. (Gud så pajigt det blev - det var ganska långsökt.)

I helgen var jag i Västerås. Positivt: Jag fick träffa gamla Malta-kompisar av hög klass! Negativt: Jag glömde min mobil i Västerås. Positivt: Jag fick tillbaka min telefon idag och bussige Tomek hade lagt ner en Casino Royale-kortlek i mobilpaketet som han skickade. Den är mäktigt cool.

Jag avslutar här för idag. I morgon väntar filmkväll hos killen som fick Slangens position i min mobiltelefonbok att byta namn från "Magnus" till "Magnus L.": Magnus E. Det ska bli intressant att bestiga Kungsklippan och se hur läget är några tiotal meter ovanför blåa linjen mellan T-centralen och Rådhuset. (Varför skriver jag så konstiga saker?)

Jag återkommer.