PESAN

Så kommer då till slut en uppdatering värd namnet. Jag har suttit och tänkt lite för att försöka minnas vad jag har gjort sedan senaste uppdateringen (värd namnet), men mest kommit fram till att ju längre tiden går, desto svårare är det att minnas de roliga detaljerna som gör berättelserna åtminstone lite intressanta att läsa. Vid mina tillbakablickar har jag mest kommit ihåg "en mening" per dag. Efterhand som jag skriver bör det dock ordna upp sig.

Som sagt, jag lämnade tillbaka mitt franska Oui. Förlåt, Wii. Med viss flyt fick jag ett "svenskt" Wii mindre än en vecka senare och det var en ren fröjd att läsa instruktionsboken som godnattsaga i tisdags. Jag har ännu inte installerat det och börjat spela - det har inte funnits tid till det - och jag är tveksam till att jag gör det den här helgen. Kanske om två helger. Vi får se. Idag blir det i alla fall inte. Schlagerkväll väntar hos Maria (&) CO nånstans vid Fridhemsplan. Det brukar vara ganska segt att lyssna igenom alla bidrag, om jag ska vara ärlig. Dessförinnan går ju hockey-VM-semifinalen mellan Sverige och Kanada av stapeln. Tyvärr har jag inte de kanalerna, så det blir att lyssna på radio. Går Tre Kronor till final imorgon får jag se finalen hemma hos nån eller på stan. Det är faktiskt viktigt.

Jag känner mig fortfarande trött efter den så kallade chefsområdeskonferensen som hölls utanför Sala (vid Västerås) i onsdags och torsdags. Det känns som att jag har en miniförkylning också, så vila känns som det enda rätta. Därför blir det nog att jag bangar utgången ikväll och lugnt och stilla tar mig hem efter det att schlagerfinalen har avgjorts. Men för att få lite struktur i det hela låter jag nu det här blogginlägget ta vid där det förra slutade, nämligen två veckor tillbaka.

På söndagen för två veckor sedan hände inte så mycket mer än att jag åkte till Gustaf och Sophi i Solna för att avnjuta en söndagsmiddag och kolla på film. Av vad jag minns innehöll kvällen kyckling, tecknad film, fullkornsris och en jäkla massa purjolök. Tur att purjolök är så gott! Syrran ringde mitt i alltihopa och på hennes fråga om Gustaf fortfarande tycker att jag är lika jobbig som när jag var liten blev svaret ett tydligt "ja". Den ironiska generationen är ju för rolig.

Min Valborgsmässoafton kan sammanfattas så här: Jobb, lämna tillbaka Wii, snack med Carolina, Zzzzz... Jag somnade vid åttatiden och sen fanns det inte en chans att jag skulle orka upp igen. Jag gick dock upp vid 23-tiden och slötittade mig igenom Kopps, för att sedan gå och lägga mig igen. Första maj låg jag som vanligt på sofflocket och tänkte "Hur orkar de?" om alla demonstrerande kämpar.

Dagen efter, på onsdagen, var jag med och grundade en ny bioklubb. Det hela började med att en enkel överlämning av skivor (med mer eller mindre smickrande innehåll) skulle äga rum mellan två med gemensam Malta-historia (jag och Carolina). Det hela växte till en korvmoj-bjudning, för att sedan urarta till en gyros-fest och biofilm. Där satt vi i snålblåsten på Medborgarplatsen tillsammans med ett gäng A-lagare och berättade om de senaste bravaderna vad gäller bilkörning och sakägarträffar. När maten var färdigtuggad bar benen mot bion på mindre än två minuter hade vi bestämt film, köpt biljetter och (tattar-)godis, satt oss på plats och filmen var igång. Perfect Stranger. En "normal" film med ett speciellt slut. Reglerna för beviljat medlemskap i klubben är att den som träder in ska bjuda övriga medlemmar på första filmen.

På torsdagen åkte jag till Lund efter jobbet. Dessförinnan hade jag inte haft många rätt och förlorade både ett och två småvad med Madde. Jag hade fel både vad gäller premiärdag för Spindelmannen 3 och vilka tunnelbanelinjer som möts på vilka våningsplan på t-centralen. Jag minns inte om vi slog vad om nån korv med bröd där, men det skulle inte förvåna mig. Det har blivit några sådana fram och tillbaka den senaste veckan. Bland annat gäller att den som först börjar dricka kaffe är skyldig den andra en korv med bröd. Det är egentligen inte förrän nu jag har insett hur dum jag har varit som har gått med på ett sånt vad igen! "Den som först dricker kaffe förlorar"-vadet med Fia var över då båda tog en slurk samtidigt på Valborgsmässoafton 2006 och bara ett år senare ingår jag ett nytt. Den här gången gäller att "den som först börjar dricka kaffe förlorar". Tror jag. Jag blev lite osäker nu. Jag får kolla det med Madde och eventuellt återkomma med en rättelse. Frågan är bara vad som menas med att börja dricka kaffe. Är det att ta mer än en kopp i veckan? En kopp om dagen? För att bara ta en kopp kaffe och sedan vänta två år på nästa anser inte jag vara att ha börjat dricka kaffe. Det måste vara någon form av regelbundenhet i det hela. Diskussionen lär fortsätta framöver.

Det var underbart att komma tillbaka till Lund. Det var första gången jag rullade in i Skåne sedan januari och de första tio minuterna efter att jag hade stigit av tåget på Lunds central kunde jag inte få bort mitt leende från läpparna. Så många minnen väcktes till liv när jag åter vandrade runt i en stad jag har haft så många underbara stunder i.

På fredagen väntade en examenshögtid för att jag avlagt civilingenjörsexamen i lantmäteri och Lund visade sig från sin allra bästa sida. Klarblå himmel, sol, ungefär 20 grader och fantastiska gröna färger och träd i blom! Det hela blev inte sämre av att jag fick träffa gamla kompisar igen. Ceremonin ägde rum i Allhelgonakyrkan och mina gäster bestod i mamma och pappa, Karin och Simon, Hilda och Hanna, samt faster Birgitta. Högtiden bestod i diplomutdelning, körsång och tal. Jag lyckades utan problem ta stegen upp för trappan, ta emot diplomet, vända mig om och le mot publiken, ta emot en applåd och en fanfar, för att sedan gå ner för trappan igen. Alla fick inte fanfar. Jag fick min bara för att jag var sist i bokstavsordning bland de lantmätare som var där. Jag har fortfarande inte sett bilderna från dagen. Jag har glömt att det finns bilder, för jag vet att både syrran och Fredrik var aktiva med sina tekniska underverk. Via mingel på Kårhuset på LTH, promenad genom stan och en titt in hos Hilda bar det sedan ner till Mediterranean och god grekisk mat. Nu anslöt även Peter och tillsammans hade vi nio en trevlig kväll. Det var en härlig kombination av personer och jag tror jag talar för alla när jag säger att vi trivdes tillsammans där med våra köttbitar och tsatsiki.

På lördagskvällen bjöd Julia och Johan på examensbuffé. Det var grymt gott. Tydligen hade någon spetsat min drink medan jag var ute och sa hejdå till Lina och Bosse vid centralen. Jag vet fortfarande inte vem, men som tur var var det en städad kväll i övrigt så det var lugnt. Jag snackade några minuter med Mats, sen blev det godnatt!

På söndagen åkte jag till Kristianstad. Precis som tidigare under helgen bjöd vädret på shortsmöjlighet. Jag tog en promenad, kollade på Sverige-Finland (hockey-VM), såg Wallanderfilmen och lirade lite Perfect Dark till Nintendo 64:an.

Jag tog ledigt från jobbet även på måndagen. Hela familjen var samlad och vi gjorde en liten utflykt till skogarna i norra Skåne. Förutom att jag krypkörde så mycket i skogen att bilen började koka var det en skön dag. Resan hem blev dock seg. Beräknad ankomst till Stockholm C var 23.40. Tåget ankom 23.39. 23.43 gick tunnelbanetåget mot Hässelby. Jag rusade som en galning för att försöka hinna, men missade tåget med ungefär 10 sekunder. Nästa tåg västerut gick 30 minuter senare, så jag fick snällt sitta där och glo på folk som städade spåren, arbetståg som åkte förbi och gjorde mig döv osv. Bara för att irritera mig extra mycket återgick tågen till 10-minuterstrafik med avgångar 00.13, 00.23, 00.33. Men hem kom jag och jag var minst sagt trött på jobbet dagen efter.

På väg hem från jobbet ringde hon jag bor inneboende med och undrade om jag var på väg hem och om jag då ville ha mat. Återbjudning av Gustaf och Sophi stod på schemat och jag tajmade den läckra tvårättersmåltiden exakt! Efter något flippade skämt om Loka och nåt förstoppningspiller blev det diskande och ompackande. Det blev ytterligare en sen natt.

Mobilalarmet var inte måttligt plågsamt när det drog igång vid kvart i sex på morgonen. Bussen gick från Å17 (som Liljeholmskontoret kallas av Lantmäteriet-lantmätare i mitt chefsområde) kl 07.15. Platspaxandepakter till trots, jag satt bredvid Micke, och vi rullade in till Sätra brunn ungefär två timmar senare. Regnet vräkte ner så att vi i panik fick rusa mellan bussen och kyrkan(!) där konferensframträdandena ägde rum. Jag blev dock mindre blöt än de flesta andra tack vare den fina "mössan" Madde hade snickrat ihop till mig. Konferensdagen var riktigt bra! Underhållande och intressant. Kvällen var grymt mycket bättre! Det var fördrink hos chefen, trerätters middag med tal och andra framträdanden, dans till liveband och efterfest! Tröttheten var total, men det var också humöret och den glädje jag kände av att få umgås med alla härliga kollegor!

Jag var inte direkt piggare dagen efter och, som sagt, jag är fortfarande trött. Jag jobbade fram till kl 21 igår. (En fredag, helt galet!) Det lär bli fler sena kvällar med tanke på den sjukt omfattande fastighetsförteckningen jag har fått på mitt bord. Nu har klockan blivit så mycket att det börjar bli dags att avsluta om jag ska hinna till schlagern i tid. Jag avslutar med kommentarer till era kommentarer:

Fredrik: Ja, vad ska jag säga...? Det är som det är.

Mia: Tack, det känns fint att ha ditt stöd i denna stund! Det stämmer nog ganska bra att jag är en av de mer stoltare svenskarna, särskilt när det gäller landskamp i fotboll! Jag har redan bett min tvivlande kollega (inga namn nämnda) att gå in och läsa din kommentar. Och grattis till förstahandskontraktet i Göteborg!

Mange: Hehe, det ska bli intressant att se vad det blir för reklamer till det här inlägget. Kanske något om Stefan Lund?

Fia: Är uppdateringen till belåtenhet? Jag anar redan ditt svar, men undanber känsliga kommentarer.

Go Tre Kronor och The Ark!