PESAN

Hallå igen!

Det har inte hänt så värst mycket sedan senaste blogginlägget. (Rubriken förklaras därför av att jag bor i västerort.) Det är söndagskväll och dags att börja ladda upp för en ny vecka på jobbet. Veckan i sin helhet blir däremot inte helt vanlig. På fredag kväll sticker jag till Lund för att ladda för en av årets viktigaste matcher - Danmark-Sverige på Parken i Köpenhamn. Som jag säkert har sagt innan har jag biljetter till Sverigeklacken och jag ser redan fram emot lördagen då jag ska vandra runt i gul tröja i "fiendeland" hela dagen för att sedan gå på match. (Hade det varit någon annan stad än Köpenhamn hade jag nog skippat citationstecken runt "fiendeland", men nu lät jag dem markera att jag inte kommer att känna mig lika liten som svensk i Köpenhamn som jag gjorde när jag var i Budapest och såg VM-kvalmatchen borta mot Ungern.)

I torsdags ägde mycket riktigt den så kallade "vandringen i Paradiset" rum. Fritidsföreningen, för er som inte vet, är jobbets fritidsförening. Inte hela Lantmäteriet, utan för alla som vill på Lantmäterimyndigheten i Stockholms län. Jag har hamnat i styrelsen där och har vissa fingrar med när det gäller att bestämma evenemang och aktiviteter. Men torsdagens evenemang hade jag inte mycket med att göra. Det hindrade mig dock inte från att hänga med. Nio tappra själar var vi som ville ut och gå en knapp mil. Det var härligt! Största missen var dock att jag bara hade med mig en halvliter vatten, som tog slut efter ungefär tre kilometer eller nåt (kändes det som i varje fall). Så jag var inte nådigt torr i käften när jag vid grillningen framåt slutet av trippen halvt mot min vilja tryckte ner den tredje grillade korven. Att jag var mätt underlättade inte det hela. Vi hade stannat nån timme tidigare vid en sjö för att äta egna medhavda matsäckar. Jag hade en baguette med fin kycklingröra. Dags att passa på att tacka Madde för hjälpen. Tack! Dock inget tack för sparken som höll på att få mig att ramla i vattnet!* (Se bilden nedan.) Vi kom också till Stockholms läns högsta punkt - 110,9 meter över havet. Inte jätteimponerande, men ändå.

* Hon sparkade inte på riktigt, och jag var aldrig nära att ramla i. Bilden är helfejkad. Det märks särskilt på att jag tittar in i kameran.

I fredags kom Kim på besök. Han hämtade upp mig i Liljeholmen vid halv åtta på kvällen och vi åkte till Blackan. Ungefär nio timmar senare lämnade han Stockholm igen för vidare färd mot Umeå. Ryktet säger att han skulle köra ner till Jönköping sen igen samma dag. Jag vet inte hur det gick. Själv sov jag vidare och det var inte dåligt skönt! Skönt med en helg med vila, städning, tvättande (av mindre måttliga mängder kläder), kutrunda med mera. Nästa helg kan jag inte vila och tvätta. Ni vet varför.

Det var till viss besvikelse ingen Wallanderfilm idag på TV4 - de har väl gjort sägongsuppehåll - så jag tror att jag ska ta chansen att gå och lägga mig tidigt. Eventuellt avslutar jag med ett avsnitt av Vita huset. Håsan är frälst i serien och jag fick låna säsong ett, som jag tänkte kolla igenom. Sen är säkert jag också fast. Jag har en tendens att fastna för saker.

Fia: Duger förklaringen ovan?

Fredrik: Hmm, det sägs så. Oroväckande då att du är den enda som jag har bråkat med hittills... Hjälp.

Fia igen: Jag är inte kär i Fredrik, även om det antyds så ovan.

Okänd lillebror: Allt avslöjas inte på bloggen. Långt ifrån. Man vet ju aldrig om han mellanlandar på Arlanda nån gång... Hehe, Lightningpelle är väl han som lyser upp på de mörka simbanorna och måste blända en varenda jäkla gång han vänder på sig. En större fråga är i stället: Vem fasen var Per-Rauken? Minns bara namnet, inte vem vet var.

Ha en trevlig vecka!