En helt ny värld
Ja, det känns lite så. Som en helt ny värld, nu när det blivit varmare och soligt. Min jacka som är för varm att ha på sig på våren är plötsligt för varm. I söndags upptäckte jag ett naturreservat bara fem minuters promenad från mitt hem. Grimsta hette det visst. I andra änden av naturreservatet ligger Grimsta IP. Där är det tänkt att Brommapojkarna ska spela sina hemmamatcher så småningom. Jag blev själv överraskad hur uppiggande det var att hitta och gå i ett sånt område. Soligt, stilla och härligt i skogen och utmed Mälaren. Skönt. "Åh vad skönt", tänkte jag säkert ett par gånger. Katie, min brors fru (det finns ett uttryck för det, men jag kommer inte på det nu i så fall), som kommer från USA och med lite annorlunda ögon - ehh, andra ögon menar jag - gillar att studera oss svenskar, säger till mig att nu när våren spricker igenom är det enda hon hör överallt "Åh, vad skööönt!". Jag svarade typ med: "Ja, vad tror du. Nu har vi varit innestängda och deprimerade och bara andats dålig luft i ett halvår, tro katten att vi är glada när vi får komma ut och andas igen. Få lite sol."
Annars är väl det senaste att jag sett den nya Beck-filmen på bio. Det blev mycket riktigt så att jag hyrde "Gamen" och "Advokaten" på DVD och hetssåg dem i söndags, för att sedan vara helt uppdaterad till "Den svaga länken" på bio. Gamen var lagom. En halvokej Beck-film. Advokaten var bra mycket bättre. Gunvald hade ett par fina kommentarer där. "Den svaga länken" var bra. Jag gillade den. Men jag gillar ju Beck-filmerna allmänt. Utan att säga för mycket så kan jag avslöja att den handlar om en del våldtäkter längs blåa linjen mot Akalla. Det är linjen jag pendlade på när jag sommarjobbade som mattelärare i somras. Jag bodde ute i Kista. Ett av brotten (i filmen) begicks där. Det var rätt kul. Att det var där alltså. Dådet var fruktansvärt. Men det är ju bara på film. (Och en sån smiley där man räcker ut tungan lite på sned.)
I morgon ska lantmätaren ut och mäta för första gången! Det gör inget att det ska bli sol och 15 grader. För första gången ska jag besöka Ekerö kommun, vilket kanske är på sin plats eftersom jag har 10-15 förrättningar där. Andra gången jag ska dit är på torsdag. Jag och bossen. Härligt!
Hanna: Korrekt, bilden är arrangerad på så sätt att jag hade satt kameran på en sten och tryckt igång självutlösaren. Jag var ute själv och mätte och det var enda chansen att få en vettig bild. Jag sprang sedan snabbt fram till instrumentet och bara låtsas knappa lite. Men det visste ju redan du.
Tomek: Hehe, nejdå, mobilen är i tryggt förvar här hemma. Men spaken i mitten är på gränsen att sluta fungera. Man kanske ska byta till en mobil med 3-abonnemang. (Och en sån där smiley när man blinkar med ena ögat.) (Och en likadan smiley.)
Mjölis/Slipsen/Sofia: Klockan fixades genast. Våfflor blev det tyvärr inte. Jag köpte hem grejer till det, men tiden gick så snabbt den dagen att jag inte hann. Kändes som en timme mindre än vanligt. Fattar inte var den timmen tog vägen. Visstja, det blev sommartid. Men... när det blir sommartid och man vrider fram klockan en timme... var är sen den timmen hela sommaren?
Idag blir det tyvärr ingen bild. I morgon är det Nordirland - Sverige. Jag hejar på Sverige. Hårt, riktigt hårt!
En jobb-ig kväll
Igår var det dags för den första svängen på stan med jobbet. Okej, jag har varit ett par svängar ute med vissa på jobbet, men den här gången var det verkligen "med jobbet". Vi hade fyra i vår grupp (Stockholm mellan) som hade jubilerat. Tre 50- och en 60-taggare om jag minns rätt. Det skulle firas!
Efter att under ett eftermiddagsmöte ha avslutat det som i folkmun kommer att kallas "Tårtornas vecka", begav vi oss i samlad trupp in mot city. Bordet var bokat till 17.30 på restaurang Hanoi vid Odenplan. Jag trodde att det skulle bli en trevlig middag i ett par timmar, sen inget mer. Jag hade inte rätt. Angående att det inte skulle bli något mer alltså. Vi åt och hade trevligt och stämningen höjdes allt eftersom de ljuva dryckerna åkte ner. Plötsligt blir skratten tätare och ljudligare. Plötsligt blir skämt som i vanliga fall är lite sådär lagom kul jätteroliga! Plötsligt påminns man om hur trevliga kollegorna verkligen är! Åtminstone fick jag den känslan. Jag är ju ny i gemet, men det var den känslan jag fick. Stämningen i fikarummet och andra utrymmen på jobbet upplever jag som mycket god, men det blir en annan sak när man i stället umgås bortom arbetsplats och -tid. Det blir mer tid för snack så att man kan lära känna varandra bättre helt enkelt.
Efter måltiden gick vi vidare till Hard Rock Café. Mer drinkar, mer bira, mer snack, mer kamerablixtar, mer av det mesta. Halv tolv lämnade jag, absolut inte sist. Jag åkte in med en kollega till t-centralen, sa hejdå när hon klev av medan jag satt kvar och åkte ett par stationer till. Vid Skanstull blev det ett stopp för att säga baj-baj till Liza, som drar till England på tisdag för att stanna där ett tag. Jag tror ingen vet hur länge. Inte ens gud.
Under kvällens gång fick jag kontakt med Maria och Mange som går "förrättningslantmätarprogrammet" med mig. Förrättningslantmätarprogrammet är ett långt ord, som man inte vill skriva för många gånger. Att knappa ner det får mig genast att tänka på begreppet "tredimensionell fastighet". Jag har skrivit det så förbenat många gånger under höstens exjobbande att det nu trillar ut på skärmen i ett rasande tempo. Det är som att en reflexrörelse går igång bara jag börjar skriva "tred". "imensionell fastighet" kommer sedan automatiskt. Ungefär som när jag skriver "aftonbladet" och "cil01pe2". Åter till Maria och Mange, som båda bor i Stockholm fast de jobbar på annan ord. På väg tillbaka från Skanstull tyckte Mange att jag skulle till Kungsklippan. Så jag lydde och åkte dit. Sen satt vi och snackade intressanta lantmäterianknutna frågor, hi hi. Via Donken bar det sedan hem mot Hässelby strand. Som tur var hoppade jag av i tid, gick genom en mörk park mellan tunnelbanan och hemmet och ägnade en snabb tanke åt trailern för den nya Beck-filmen Den svaga länken.
Det blev sent. Alltför sent. Jag har länge längtat efter en lugn helg, så därför stannade jag hemma idag, trots ett trevligt erbjudande från ytterligare en förrättningslantmätarprogramkollega om en fest på Kungsholmen. En annan grej blev inte av, så jag hade möjlighet att gå, men jag kände helt enkelt att jag inte orkade. Man är inte 23 längre.
Jag känner själv att dagens inlägg inte var särskilt fantasifullt skrivet, men det hänger ihop med tröttheten. Jag lovar. Avslutningsvis några korta svar på era kommentarer.
Marie: Du är hjärtligt välkommen hit! Ett besök skulle glädja, särskilt nu när andra Maltakompisar valt att överge staden. (Lyckligtvis tillfälligt.)
Strumpan Jr/Lill-Håsan/Kalle-Håsa: FAJER! EH HEHEHEHEHEEE...!!
Fredrik: Du har inte kommenterat något ännu. Lite trist. Jag vill dock bara meddela dig att jag ser fram emot ditt nästa toalettbesök.
I morgon funderar jag på att hyra Gamen och Advokaten (Beck) för att vara helt uppdaterad när jag så småningom ser Den svaga länken på bio. Kanske blir det redan på måndag då jag och Sofie Snas ska ha en stund tillsammans på Sergels.
Efter att ha ätit tårta fyra av fem arbetsdagar den här veckan tycker jag att "Tårtornas vecka" är en rättmätig benämning. Igår hade vi tre olika tårtor på eftermiddagsmötet. "Jag säger bara suck", som mamma hade sagt.
Mellangruppen rules!
En bild från när jag mäter med GPS strax norr om Åhus sommaren 2005. Nu är jag i och för sig inte ute och mäter i nya jobbet, men jag vill bara bygga på allmänhetens okunskap att det här är det enda som lantmätare gör - är ute och mäter landet.
En civilingenjör med headset
Det har hänt lite småsaker sedan förra inlägget. Jag väljer numrering:
1. Jag har skaffat ett headset. Att sitta och skypa i en mick stor som en stor byxknapp, fast med usel kvalitet höll inte i längden. Så jag lydde Hannahannaas tips att gå till Kjell&Company för att införskaffa ett helt okej headset för en billig peng. Jag tog nämligen en liten runda på stan (eller "i city" kanske det heter) igår efter jobbet. Vid halv sju träffade jag lantmätarkollegan Magnus för en filmkväll (Pirates of the Caribbean - Död mans kista) med pizza, öl och popcorn. Härligt trevligt! Att han har nära till tunnelbanan är en underdrift. Man går ut genom porten och mitt framför nästan, typ 10 meter fram, finns en hiss ner i underjorden. Till min stora förvåning hade han aldrig hört talas om Kjell&Company. Och det är inte den första här jag stöter på som missat denna fina firma. Jag vet inte om det är nytt här eller nåt. Jag vet hur som helst att de har öppnat och håller på att öppna en del butiker i området. Och att jag fortfarande säger "i stan" måste bero på att jag alltid sagt så när jag bott strax utanför stadskärnan i både Kristianstad och Lund.
2. Marie har kommit hem till Sverige. Välkommen! En fråga bara: Varför tar du inte jobb på en pub? Du borde kunna få goda referenser från snubben på Beergarden.
3. Jag är civilingenjör! Nu är det 100 klart. Idag fick jag nämligen mitt examensbevis hemskickat. Det var ganska snyggt. Känns skönt att man klurat sig igenom de där fyra och ett halvt åren. Nu ska jag ta med det till jobbet och visa upp för chefen och få en tusenlapp mer i månaden. Det lär ske redan imorgon.
4. Jag börjar komma in i jobbet igen efter Gävleuppehållet och en lite seg start i måndags och tisdags. Har haft ett par roliga samtal. Idag blev jag till och med erbjuden en gåva, men det måste jag tyvärr tacka nej till. Lantmätare måsta vara opartiska och gå helt känslokallt efter lagen. Statligt myndighet alltså, gåva verka som muta utåt. Hihi.
5. Jag fortsätter numrera, trots att det inte längre handlar om saker som hänt sedan senast.
6. Men jag kan ju inte hålla på och ha en punkt för varje mening.
7. I morgon blir det möte i stort sett hela dagen, sen ska vi ut och fira fyra jubilarer på jobbet. Typ en massa som fyller 50. Och nån 60. Kollegan Veronica fyller 25, men det är tydligen mest när man "nollar" som det ska firas.
8. Det är nu klart att jag ska gå på examenshögtid den 4 maj. Det ska bli trevligt. Man fick ta med kompisar också. Nån som är sugen på att haka på? Gratis skumpa på Kårhuset efteråt!
9. Nu börjar avdelningen där jag kommenterar kommentarer från er besökare. Först ut, Fia/Mjölis/Slipsen: Du är så fiffig... väntade till efter midnatt. Den hade jag inte räknat med. Härligt att få uppleva att du är dig underbart lik sedan tiden vi sågs varje dag.
10. Hanna: De har börjat sopa upp vissa stigar här nu. Stora delar av min gångväg från hemmet till tunnelbanan är sopad. Det ser ju trevligt ut, men någon större praktisk betydelse för mig har det inte. När jag har rest till Gävle har grusen gjort att jag inte kan rulla min resväska, vilket har varit lite irriterande. Och nu har de sopat rent just när jag avslutat mina veckor i Gävle, vilket är lite irriterande. Men det är inget jag går och grunnar så värst mycket på. Senast jag cyklade var nog någon gång i början av året. Efter den 5 januari har jag inte cyklat. Det är en ganska stor förändring i mitt liv, då jag tidigare cyklade runt som en galning en hel del varje dag. (Och ibland natt. Inte lika stabilt kanske, men tillräckligt stabilt.)
11. Tomczek: Återigen tack för luren! Casino Royale-kortleken är riktigt mäktig! Ska bli kul att spela poker med den och känna sig som Bond själv. Jag vet dock inte var jag ska hitta en dansk på vilken det rinner blod ur ögat. Jag får ta syrrans kille så är jag i alla fall halvvägs. (Han är dansk.)
12. Slangen: Haha, ja, jag får se upp för östermalmska i:n. Jag väntar fortfarande på en kyss från Stockholm. Får väl gå ner på lunchen och kicka ett gammalt höstlöv vid vattnet där. Årstaviken heter det visst. I stället för att bara sitta efter maten och läsa bland citaten i raden utan lantmätarmagasin.
13. Bogge: Välkommen till Värmdö och Ekerö - kommunerna jag jobbar i. Då kan vi börja snacka natur och öppna landskap. Och apropå skånska vill jag minnas att du i ett starkt ögonblick berättade att du saknat skånska sedan du flyttade upp till Smålands nordöstra hörn. Sånt kan man bli glad av att höra. Idag på jobbet kom mitt skånska påbrå och flytten till Stockholm på tal. Någon tyckte att de borde köpa en svensk flagga och sätta på mitt skrivbord för att önska mig välkommen. (Det var ett skämt om att jag flyttat från Danmark till Sverige. Jag tyckte det var rätt kul.)
14. Mia: Jag antar att du menar att du älskar min bild, men jag tolkar det som en undermedveten "miss" att du i stället skrev att du älskar mig. Men lugn, kärleken är besvarad. Vi hörs nästa gång vi måste åtgärda att vi känner oss lite smutsiga... Vi är ju inte blyga av oss.
15. Nu återstår bara att säga:
16. Godnatt!
17. Jag måste bara hitta på lite till så att jag får 18 punkter, lika många som det finns ledamöter i Svenska akademien. Anledning till att det är just arton:
18. Aderton.
Det blev en hel del pingislir under veckorna i Gävle. Rack! Boll! Nät! Ballongplock!
Pesans återkomst
Efter att ha suttit och försökt html:a ett blogginlägg kom jag efter tio, femton minuters joxande fram till att det med tanke på vad jag kommer ihåg av html-kodande nog både går snabbare och blir snyggare om jag använder den inbyggda textredigeraren som finns här på bloggen. Här är fet och kursiv stil bara ett knapptryck bort.
Så kommer Ulf Lundells "Öppna landskap" fram i lurarna, och jag tänker genast att det nog vore på sin plats med ett besök ner till Skåne. Det landskapet är ju ganska öppet. Det finns en och annan som är värd ett besök, och som skulle vara kul att träffa. Sen skulle det kanske lugna mardrömmande föräldrar.
Men för tillfället är det Stockholm som gäller. Inte så konstigt kanske, eftersom det är min hemstad. Hade någon icke insatt studerat mina positioner de senaste två månaderna hade det dock inte varit helt givet. Av mina första tio veckor sedan flytten från Lund har jag tillbringat ungefär hälften i Stockholm och hälften i Gävle. Jag har alltså lämnat Götaland för att pendla mellan Svealand och Norrland. Det är stora äventyr för en skåning. I Gävle samlas alla lantmätare som Lantmäteriet nyanställde strax efter årsskiftet. De reser in från sina arbetsplatser i Malmö i söder och... nånstans väldrigt långt norrut... i norr. Med tanke på de många resorna till och från Gävle är det ganska skönt att jag har en bytesfri resa på ungefär en och en halv timme.
Vi har kul i Gävle! I alla fall jag. Det är skitkul att träffa och lära känna nytt folk. Och lantmätare är ju alltid lantmätare, dvs humorberikade personer med båda fötterna på jorden. Och ett par gränsrör kanske. På jorden alltså. Bland de nyanställda finns också en del gamla bekanta, vilket inte gör visiterna där ett dugg sämre. Kvällsaktiviteterna varierar mellan att gå ut och äta, spela fotboll, innebandy och pingis, sjunga karaoke, gå till Heartbreak och dansa loss på schlagergolvet, gå ut och äta och gå på bio. Och gå ut och äta. Det finns bildbevis på en del av dessa aktiviteter. Punkt.
Hur är det då att vara skåning uppe i Svealand? Ja, det är säkert något man skulle kunna skriva poänguppsatser om på universitetet, men jag nöjer mig med några korta, inledande refkeltioner. Ingen på jobbet har börjat våga "mobba" mig för (läs: kommentera) mina skånska toner, i alla fall inte på samma sätt som vissa bekanta härifrån gärna gör. Man får ju helt klart höra "va?" oftare nu. Och jag hör fortfarande (dvs tänker på) hur jag pratar annorlunda än typ alla andra på jobbet. Det blir att jag försöker tala lite tydligare och också att jag väljer vissa ord som låter mer likadant när jag säger det som när de andra säger det. Jag har också fått höra från några som känner mig sedan tidigare hur jag har fått lite annorlunda betoning och melodi i mina meningar. Med tanke på att min dialekt ändrades ganska mycket när jag flyttade den lilla biten från Kristianstad till Lund ska det bli intressant att se vad som händer nu. Jag vill dock poängtera att det inte handlar om att jag likt fina Katarina från Höör tränar bort min dialekt. (Gud så pajigt det blev - det var ganska långsökt.)
I helgen var jag i Västerås. Positivt: Jag fick träffa gamla Malta-kompisar av hög klass! Negativt: Jag glömde min mobil i Västerås. Positivt: Jag fick tillbaka min telefon idag och bussige Tomek hade lagt ner en Casino Royale-kortlek i mobilpaketet som han skickade. Den är mäktigt cool.
Jag avslutar här för idag. I morgon väntar filmkväll hos killen som fick Slangens position i min mobiltelefonbok att byta namn från "Magnus" till "Magnus L.": Magnus E. Det ska bli intressant att bestiga Kungsklippan och se hur läget är några tiotal meter ovanför blåa linjen mellan T-centralen och Rådhuset. (Varför skriver jag så konstiga saker?)
Jag återkommer.
Jag på en självgod bild i samband med schlagerrockande på Heartbreak