Ring 2
Därför har jag ingen.
Från Bromma till Hägersten
Och förhoppningsvis hem i normal tid. Tyvärr har det blvit många sena kvällar på jobbet på sistone, men nu börjar den stora uppgiften som tagit "all" tid på sistone bli klar. Skönt.
SEXTUSENÅTTAHUNDRAFEMTIO
På västfronten intet nytt
Det har inte hänt så värst mycket sedan senaste blogginlägget. (Rubriken förklaras därför av att jag bor i västerort.) Det är söndagskväll och dags att börja ladda upp för en ny vecka på jobbet. Veckan i sin helhet blir däremot inte helt vanlig. På fredag kväll sticker jag till Lund för att ladda för en av årets viktigaste matcher - Danmark-Sverige på Parken i Köpenhamn. Som jag säkert har sagt innan har jag biljetter till Sverigeklacken och jag ser redan fram emot lördagen då jag ska vandra runt i gul tröja i "fiendeland" hela dagen för att sedan gå på match. (Hade det varit någon annan stad än Köpenhamn hade jag nog skippat citationstecken runt "fiendeland", men nu lät jag dem markera att jag inte kommer att känna mig lika liten som svensk i Köpenhamn som jag gjorde när jag var i Budapest och såg VM-kvalmatchen borta mot Ungern.)
I torsdags ägde mycket riktigt den så kallade "vandringen i Paradiset" rum. Fritidsföreningen, för er som inte vet, är jobbets fritidsförening. Inte hela Lantmäteriet, utan för alla som vill på Lantmäterimyndigheten i Stockholms län. Jag har hamnat i styrelsen där och har vissa fingrar med när det gäller att bestämma evenemang och aktiviteter. Men torsdagens evenemang hade jag inte mycket med att göra. Det hindrade mig dock inte från att hänga med. Nio tappra själar var vi som ville ut och gå en knapp mil. Det var härligt! Största missen var dock att jag bara hade med mig en halvliter vatten, som tog slut efter ungefär tre kilometer eller nåt (kändes det som i varje fall). Så jag var inte nådigt torr i käften när jag vid grillningen framåt slutet av trippen halvt mot min vilja tryckte ner den tredje grillade korven. Att jag var mätt underlättade inte det hela. Vi hade stannat nån timme tidigare vid en sjö för att äta egna medhavda matsäckar. Jag hade en baguette med fin kycklingröra. Dags att passa på att tacka Madde för hjälpen. Tack! Dock inget tack för sparken som höll på att få mig att ramla i vattnet!* (Se bilden nedan.) Vi kom också till Stockholms läns högsta punkt - 110,9 meter över havet. Inte jätteimponerande, men ändå.
* Hon sparkade inte på riktigt, och jag var aldrig nära att ramla i. Bilden är helfejkad. Det märks särskilt på att jag tittar in i kameran.
I fredags kom Kim på besök. Han hämtade upp mig i Liljeholmen vid halv åtta på kvällen och vi åkte till Blackan. Ungefär nio timmar senare lämnade han Stockholm igen för vidare färd mot Umeå. Ryktet säger att han skulle köra ner till Jönköping sen igen samma dag. Jag vet inte hur det gick. Själv sov jag vidare och det var inte dåligt skönt! Skönt med en helg med vila, städning, tvättande (av mindre måttliga mängder kläder), kutrunda med mera. Nästa helg kan jag inte vila och tvätta. Ni vet varför.
Det var till viss besvikelse ingen Wallanderfilm idag på TV4 - de har väl gjort sägongsuppehåll - så jag tror att jag ska ta chansen att gå och lägga mig tidigt. Eventuellt avslutar jag med ett avsnitt av Vita huset. Håsan är frälst i serien och jag fick låna säsong ett, som jag tänkte kolla igenom. Sen är säkert jag också fast. Jag har en tendens att fastna för saker.
Fia: Duger förklaringen ovan?
Fredrik: Hmm, det sägs så. Oroväckande då att du är den enda som jag har bråkat med hittills... Hjälp.
Fia igen: Jag är inte kär i Fredrik, även om det antyds så ovan.
Okänd lillebror: Allt avslöjas inte på bloggen. Långt ifrån. Man vet ju aldrig om han mellanlandar på Arlanda nån gång... Hehe, Lightningpelle är väl han som lyser upp på de mörka simbanorna och måste blända en varenda jäkla gång han vänder på sig. En större fråga är i stället: Vem fasen var Per-Rauken? Minns bara namnet, inte vem vet var.
Ha en trevlig vecka!
Jag på en sten vid en sjö i en skog någonstans strax söder om Stockholm. Och Maddes fötter.
Hemma från dansk-Bogge
Jag har jobbat ganska mycket den här veckan. Närmare bestämt till mellan 19 och 20 alla tre dagarna. Det är en gigantisk grej som jag helst ska vara klar med till nästa fredag. Det kommer nog inte att gå. Jag la sju timmar på den idag för att komma en liten bit. Det får bli heldag med den imorgon. Samtidigt ringer telefonen relativt frekvent med folk som vill få saker göra. För första gången räknade jag noga hur många ärenden jag har igång för tillfället och kom fram till 30. Och då vet jag ändå att de rutinerade på kontoret säkert är uppe i 60 eller nåt. Och nu framåt våren forsar det in ansökningar på saker som vill få sina fastigheter ändrade. Men det är kul att jobba! Kul att lösa deras problem osv. Jag lär mig nya grejer hela tiden och det är stimulerande. Samtidigt som det inte finns svar på allt och man får tänka själv och resonera sig fram till det som verkar bra. I morgon ska vi ut med fritidsföreningen och vandra i "Paradiset". Det blir typ att gå en mil och stanna och picknicka och grilla någon gång.
Men den stora grejen sedan förra uppdateringen är så klart att jag har varit i den estniska huvudstaden Tallinn, som betyder ungefär "danskborgen". Jag flög dit direkt efter jobbet i onsdags (förra veckan) och flög hem i måndags. Planet lyfte kl 23.00 från Arlanda och jag tog mig dit på billigast sätt, dvs genom att åka pendeltåg från centralen till Märsta för att där byta till buss till Arlanda. Då kunde jag nämligen genomföra hela resan med hjälp av mitt SL-kort. Hem fick det bli Arlanda express. Planet var en timme försenat så jag kom inte till jobbet förrän kl 10, vilket innebar att jag missade den första en och en halva timmen av ett möte (APT). Klockan halv tolv höll jag sedan en punkt på mötet, så det var tur att planet inte var mer försenat.
Mange (Slangen) kom också till Tallinn (fast med flyg från Kastrup). Vi åkte dit för att hälsa på Håsan, som jobbar där. Han sitter i telefonsupporten för Netgears grejer. Han jobbar för företaget Anthill (före detta Softcom), som även har support för Ellos med mera på samma kontor. Han har varit där i nåt år och ska stanna ett litet tag till verkar det som. Så tack vare det var boendet helt gratis. Fritt översatt bodde han på Narvavägen. Det tyckte jag var lite kul. Det som kostade var flygbiljetten (979 t/r) samt att jag tog ut 2000 estniska kronor (krooni, kroon i singularis, EEK) för att kladda upp, främst genom mat- och ölinköp. Efteråt visade sig uttaget ha belastat mitt konto med knappt 1200 SEK. Helt okej.
På torsdagen väntade guidad tur i gamla stan med Håsan. Vi käkade pannkakor till frukost. På kvällen åt vi på ett tyskt ställe som gjorde sin egen öl. Honungsölen där gick inte av för hackor! Jag drack så många att jag fick för mig att ringa till Håsans lillebror (Kalle, Barl, Önkor, Lill-Håsan, Kalle-Håsa med flera smeknamn). Det visade sig då att det måste ha varit ett par år sedan vi konverserade senast, eftersom han inte trodde att det var jag på grund av att jag tydligen har ändrat min dialekt så mycket de senaste åren. Billigt var det inte heller. Kvällen slutade på "Orangea lyktan", sen ville jag raskt hem. Från kvällen finns också ett filmklipp där jag "springer ikapp" Håsan med viss brud.
Dagen efter fick bli en mellandag. Förutom pannkakor till frukost hände inte mycket förrän framåt 17-tiden Håsan tog oss ut till en park och sedan till havet. Vi snålåkte buss och spårvagn under hela vistelsen. Det var nåt om att de ändå inte kunde bötfälla turister, enligt Håsan. På kvällen åt vi först på ett afrikanskt ställe för att sedan ta en pubrunda. Detta var också kvällen där resans ord nummer ett började användas mer frekvent. Uttrycket i fråga är det tyska ordet för typ "prisbomb"/"prisknall". Det får en egen rad:
Preisknüller.
Så fort vi hittade något billigt (vilket var ganska ofta eftersom priserna var betydligt lägre än i Sverige) kom kommentaren: "Oj, vilken preisknüller!" Ibland undrar man vad man har för humor...
På lördagen jobbade Håsan så jag och Mange gick på två museer och spelade in lite olika klipp till en Itzhak. Det som utåt sett nog tedde sig märkligast var nog att vi gick ner i en museiekällare där det inte fanns särskilt mycket att titta på, för att sedan komma upp säkert en halvtimme senare. Orsak: Intzhakinspelning. På kvällen stack vi sedan ut till en strand lite utanför stan, för att i princip leka i sanden och knäcka några bira. Tyvärr hade jag och Mange "snuvats" på en middag (kvällsmat) så nattmaten när vi kom hem vid ettiden var inte normalt god!
Söndagen innehöll lite slappande på caféer och i parker, vandring på ryska marknaden, en vända i spritbutiken osv. Håsan köpte en boll som var äcklig. Om man klämde på den ploppade det ut äckliga bubblor i annan färg ur den. På kvällen packade jag ihop min väska och tittade på Bondfilmen Die Another Day.
Fem timmar efter att jag somnade ringde klockan och det var dags att ta en taxi till flygplatsen. Väl där möttes jag av skärmar som sa att planet var en timme försenat. Suck. Någon Absolut Pears hittade jag inte heller. Den fanns på Arlanda, men inte i affärer i Tallinn eller på dess flygplats. Irriterande! Den hade gjort min Absolutsamling komplett.
Jag kan förresten nämna att Estland har knappt 1,4 miljoner invånare, varav ca 400 000 återfinns i Tallinn.
Vad jag inte har nämnt är att filmklubben har varit i farten igen. Förra måndagen var vi och såg Spider-man 3 på Söder. Vi hade lärt oss sen senast och köpte nu lite vettigare biogodis OCH slurre (dricka). Filmen var helt okej, men det var som om vi var mitt i en dagisklass som allt annat än visade respekt för filmen. Men det kan vara kul sånt också ibland. Nästa gång är det inte jag som väljer film. Det ska bli intressant att se vilken det blir, och när det blir.
Och så lite svar på era kommentarer:
Hanna: Ja.
Fredrik: Våld föder våld.
Sofia: Ja, jag förstår faktiskt inte varför jag ingick ett nytt vad. Det få positiva sakerna är dock att det är lika lätt att hålla som det förra samt att detta vad inte ens är i närheten av vårt vad gäller prestige. Här får jag dessutom en korv med bröd om jag vinner. Ja, Tre Kronor- och The Ark-missarna var bittra. Jag har kommit fram till att jag inte ska nämna sådana saker på min blogg innan match. Jag gjorde det nu och när Sverige mötte Nordirland. Det har gått lika illa samtliga gånger!
Madde: Du kommer att få vänta i åratal, oavsett. Men en kopp i veckan under fyra raka veckor - deal!
Hilda: Jag har nu sett "tofsfilmen" och kan bara säga: "Tack!!" och "Åh, vad fint!". Synd att vi inte kom på den idén innan examenshögtiden...
Jag bjuder på en bild från när jag fått mitt diplom för genomförd lantmäteriutbildning. Nu ska jag sova. Godnatt!
PS. Jag orkar inte korrekturläsa.
Tyvärr är bilden lite suddig, men den är tagen när jag just fått mitt diplom av LTH:s rektor. Samtidigt får jag en fanfar!
Fotograf: Fredrik Jonsson
En lantmätares historia
Så kommer då till slut en uppdatering värd namnet. Jag har suttit och tänkt lite för att försöka minnas vad jag har gjort sedan senaste uppdateringen (värd namnet), men mest kommit fram till att ju längre tiden går, desto svårare är det att minnas de roliga detaljerna som gör berättelserna åtminstone lite intressanta att läsa. Vid mina tillbakablickar har jag mest kommit ihåg "en mening" per dag. Efterhand som jag skriver bör det dock ordna upp sig.
Som sagt, jag lämnade tillbaka mitt franska Oui. Förlåt, Wii. Med viss flyt fick jag ett "svenskt" Wii mindre än en vecka senare och det var en ren fröjd att läsa instruktionsboken som godnattsaga i tisdags. Jag har ännu inte installerat det och börjat spela - det har inte funnits tid till det - och jag är tveksam till att jag gör det den här helgen. Kanske om två helger. Vi får se. Idag blir det i alla fall inte. Schlagerkväll väntar hos Maria (&) CO nånstans vid Fridhemsplan. Det brukar vara ganska segt att lyssna igenom alla bidrag, om jag ska vara ärlig. Dessförinnan går ju hockey-VM-semifinalen mellan Sverige och Kanada av stapeln. Tyvärr har jag inte de kanalerna, så det blir att lyssna på radio. Går Tre Kronor till final imorgon får jag se finalen hemma hos nån eller på stan. Det är faktiskt viktigt.
Jag känner mig fortfarande trött efter den så kallade chefsområdeskonferensen som hölls utanför Sala (vid Västerås) i onsdags och torsdags. Det känns som att jag har en miniförkylning också, så vila känns som det enda rätta. Därför blir det nog att jag bangar utgången ikväll och lugnt och stilla tar mig hem efter det att schlagerfinalen har avgjorts. Men för att få lite struktur i det hela låter jag nu det här blogginlägget ta vid där det förra slutade, nämligen två veckor tillbaka.
På söndagen för två veckor sedan hände inte så mycket mer än att jag åkte till Gustaf och Sophi i Solna för att avnjuta en söndagsmiddag och kolla på film. Av vad jag minns innehöll kvällen kyckling, tecknad film, fullkornsris och en jäkla massa purjolök. Tur att purjolök är så gott! Syrran ringde mitt i alltihopa och på hennes fråga om Gustaf fortfarande tycker att jag är lika jobbig som när jag var liten blev svaret ett tydligt "ja". Den ironiska generationen är ju för rolig.
Min Valborgsmässoafton kan sammanfattas så här: Jobb, lämna tillbaka Wii, snack med Carolina, Zzzzz... Jag somnade vid åttatiden och sen fanns det inte en chans att jag skulle orka upp igen. Jag gick dock upp vid 23-tiden och slötittade mig igenom Kopps, för att sedan gå och lägga mig igen. Första maj låg jag som vanligt på sofflocket och tänkte "Hur orkar de?" om alla demonstrerande kämpar.
Dagen efter, på onsdagen, var jag med och grundade en ny bioklubb. Det hela började med att en enkel överlämning av skivor (med mer eller mindre smickrande innehåll) skulle äga rum mellan två med gemensam Malta-historia (jag och Carolina). Det hela växte till en korvmoj-bjudning, för att sedan urarta till en gyros-fest och biofilm. Där satt vi i snålblåsten på Medborgarplatsen tillsammans med ett gäng A-lagare och berättade om de senaste bravaderna vad gäller bilkörning och sakägarträffar. När maten var färdigtuggad bar benen mot bion på mindre än två minuter hade vi bestämt film, köpt biljetter och (tattar-)godis, satt oss på plats och filmen var igång. Perfect Stranger. En "normal" film med ett speciellt slut. Reglerna för beviljat medlemskap i klubben är att den som träder in ska bjuda övriga medlemmar på första filmen.
På torsdagen åkte jag till Lund efter jobbet. Dessförinnan hade jag inte haft många rätt och förlorade både ett och två småvad med Madde. Jag hade fel både vad gäller premiärdag för Spindelmannen 3 och vilka tunnelbanelinjer som möts på vilka våningsplan på t-centralen. Jag minns inte om vi slog vad om nån korv med bröd där, men det skulle inte förvåna mig. Det har blivit några sådana fram och tillbaka den senaste veckan. Bland annat gäller att den som först börjar dricka kaffe är skyldig den andra en korv med bröd. Det är egentligen inte förrän nu jag har insett hur dum jag har varit som har gått med på ett sånt vad igen! "Den som först dricker kaffe förlorar"-vadet med Fia var över då båda tog en slurk samtidigt på Valborgsmässoafton 2006 och bara ett år senare ingår jag ett nytt. Den här gången gäller att "den som först börjar dricka kaffe förlorar". Tror jag. Jag blev lite osäker nu. Jag får kolla det med Madde och eventuellt återkomma med en rättelse. Frågan är bara vad som menas med att börja dricka kaffe. Är det att ta mer än en kopp i veckan? En kopp om dagen? För att bara ta en kopp kaffe och sedan vänta två år på nästa anser inte jag vara att ha börjat dricka kaffe. Det måste vara någon form av regelbundenhet i det hela. Diskussionen lär fortsätta framöver.
Det var underbart att komma tillbaka till Lund. Det var första gången jag rullade in i Skåne sedan januari och de första tio minuterna efter att jag hade stigit av tåget på Lunds central kunde jag inte få bort mitt leende från läpparna. Så många minnen väcktes till liv när jag åter vandrade runt i en stad jag har haft så många underbara stunder i.
På fredagen väntade en examenshögtid för att jag avlagt civilingenjörsexamen i lantmäteri och Lund visade sig från sin allra bästa sida. Klarblå himmel, sol, ungefär 20 grader och fantastiska gröna färger och träd i blom! Det hela blev inte sämre av att jag fick träffa gamla kompisar igen. Ceremonin ägde rum i Allhelgonakyrkan och mina gäster bestod i mamma och pappa, Karin och Simon, Hilda och Hanna, samt faster Birgitta. Högtiden bestod i diplomutdelning, körsång och tal. Jag lyckades utan problem ta stegen upp för trappan, ta emot diplomet, vända mig om och le mot publiken, ta emot en applåd och en fanfar, för att sedan gå ner för trappan igen. Alla fick inte fanfar. Jag fick min bara för att jag var sist i bokstavsordning bland de lantmätare som var där. Jag har fortfarande inte sett bilderna från dagen. Jag har glömt att det finns bilder, för jag vet att både syrran och Fredrik var aktiva med sina tekniska underverk. Via mingel på Kårhuset på LTH, promenad genom stan och en titt in hos Hilda bar det sedan ner till Mediterranean och god grekisk mat. Nu anslöt även Peter och tillsammans hade vi nio en trevlig kväll. Det var en härlig kombination av personer och jag tror jag talar för alla när jag säger att vi trivdes tillsammans där med våra köttbitar och tsatsiki.
På lördagskvällen bjöd Julia och Johan på examensbuffé. Det var grymt gott. Tydligen hade någon spetsat min drink medan jag var ute och sa hejdå till Lina och Bosse vid centralen. Jag vet fortfarande inte vem, men som tur var var det en städad kväll i övrigt så det var lugnt. Jag snackade några minuter med Mats, sen blev det godnatt!
På söndagen åkte jag till Kristianstad. Precis som tidigare under helgen bjöd vädret på shortsmöjlighet. Jag tog en promenad, kollade på Sverige-Finland (hockey-VM), såg Wallanderfilmen och lirade lite Perfect Dark till Nintendo 64:an.
Jag tog ledigt från jobbet även på måndagen. Hela familjen var samlad och vi gjorde en liten utflykt till skogarna i norra Skåne. Förutom att jag krypkörde så mycket i skogen att bilen började koka var det en skön dag. Resan hem blev dock seg. Beräknad ankomst till Stockholm C var 23.40. Tåget ankom 23.39. 23.43 gick tunnelbanetåget mot Hässelby. Jag rusade som en galning för att försöka hinna, men missade tåget med ungefär 10 sekunder. Nästa tåg västerut gick 30 minuter senare, så jag fick snällt sitta där och glo på folk som städade spåren, arbetståg som åkte förbi och gjorde mig döv osv. Bara för att irritera mig extra mycket återgick tågen till 10-minuterstrafik med avgångar 00.13, 00.23, 00.33. Men hem kom jag och jag var minst sagt trött på jobbet dagen efter.
På väg hem från jobbet ringde hon jag bor inneboende med och undrade om jag var på väg hem och om jag då ville ha mat. Återbjudning av Gustaf och Sophi stod på schemat och jag tajmade den läckra tvårättersmåltiden exakt! Efter något flippade skämt om Loka och nåt förstoppningspiller blev det diskande och ompackande. Det blev ytterligare en sen natt.
Mobilalarmet var inte måttligt plågsamt när det drog igång vid kvart i sex på morgonen. Bussen gick från Å17 (som Liljeholmskontoret kallas av Lantmäteriet-lantmätare i mitt chefsområde) kl 07.15. Platspaxandepakter till trots, jag satt bredvid Micke, och vi rullade in till Sätra brunn ungefär två timmar senare. Regnet vräkte ner så att vi i panik fick rusa mellan bussen och kyrkan(!) där konferensframträdandena ägde rum. Jag blev dock mindre blöt än de flesta andra tack vare den fina "mössan" Madde hade snickrat ihop till mig. Konferensdagen var riktigt bra! Underhållande och intressant. Kvällen var grymt mycket bättre! Det var fördrink hos chefen, trerätters middag med tal och andra framträdanden, dans till liveband och efterfest! Tröttheten var total, men det var också humöret och den glädje jag kände av att få umgås med alla härliga kollegor!
Jag var inte direkt piggare dagen efter och, som sagt, jag är fortfarande trött. Jag jobbade fram till kl 21 igår. (En fredag, helt galet!) Det lär bli fler sena kvällar med tanke på den sjukt omfattande fastighetsförteckningen jag har fått på mitt bord. Nu har klockan blivit så mycket att det börjar bli dags att avsluta om jag ska hinna till schlagern i tid. Jag avslutar med kommentarer till era kommentarer:
Fredrik: Ja, vad ska jag säga...? Det är som det är.
Mia: Tack, det känns fint att ha ditt stöd i denna stund! Det stämmer nog ganska bra att jag är en av de mer stoltare svenskarna, särskilt när det gäller landskamp i fotboll! Jag har redan bett min tvivlande kollega (inga namn nämnda) att gå in och läsa din kommentar. Och grattis till förstahandskontraktet i Göteborg!
Mange: Hehe, det ska bli intressant att se vad det blir för reklamer till det här inlägget. Kanske något om Stefan Lund?
Fia: Är uppdateringen till belåtenhet? Jag anar redan ditt svar, men undanber känsliga kommentarer.
Go Tre Kronor och The Ark!
Ett livstecken
Godnatt!