Bloggen återupplivas
Jag sitter nu och skriver på Manges dator i Lund, ganska trött efter en helg i Göteborg. Det var lantmätarträff där och det blev riktigt trevligt! Lite Liseberg, lite öl, lite snack, lite Wii och lite annat var denna gång en mycket bra kombination.
Röfen
Jag hade skrivit ett långt blogginlägg om de senaste händelserna. Då råkade jag googlesöka i samma fönster. När jag tryckte på tillbaka-knappen var allt borta. Jag är en amatör. Pinsamt.
Hejdå.
Bacon vid klot
Jag stod nämligen i Lantmäteriets monter på "Rekryteringsbazaren" i Kulturhuset igår. Det var ganska kul, men lite klurigt. Mycket folk, mycket frågor på engelska och tyvärr många: "Njae... vi har nog inget jobb för dig." Roligast var nog snacket med en gubbe från forna Jugoslavien som hyllade lantmäteri generellt. Berättade om hur österrikare hade kommit och klartlagt hans land och vilken nytta de hade av det när bönderna försökte flytta gränser osv. Han uppskattade vårt jobb väldigt mycket och sa att folk inte förstår hur viktigt ett stabilt, grundläggande fastighetsinformationssystem är för ett land. Jag kunde inte annat än instämma.
Jag har fastnat i Twilight Princess (Zelda) igen. Tror jag ska leta upp "Mother and child rocks" eller vad de nu heter, men eftersom det går så lång tid mellan varje gång jag spelar minns jag inte alls var de finns. Det låter dock bekant och det känns som att jag har infon jag behöver långt bak i huvudet någonstans.
Veckan som gick var ganska rolig. Förutom mässan igår hade jag ett sammanträde i torsdags och en "utbildning" för Ekerö kommuns byggnadsnämnds arbetsutskott (tror jag det var) i onsdags. Vi ser lite olika på saker och ting, men det var ett givande möte och stämningen god! Nästa vecka blir nog mer "vanlig". Sen är det nästan påsk och semesterdags!
Jag får se vad jag hittar på idag. Jag kanske läser lite i boken "Stockholm under". Underbar läsning för en infrastrukturnörd som jag! Sen är det möjligt att jag drar till Hornstull för att gå lös på en spinningcykel. Det enda som hindrar mig är att jag missar första halvan av Skärgårdsdoktorn. Men det är väl det som är meningen med att träna - att man håller sig frisk och kan hålla sig undan doktorn.
Mange: Det borde det tamejfan! Äh, vi köper en kärra i stället.
Per: Är det nåt du kan lita på så är det att jag ska heja på Sverige! Är inte rösten slut innan domaren blåser igång matchen ser jag det som ett misslyckande.
Att vi fick just den här montern innebar det kom en hel del frågor som behövde svar som man väl lugnt kan säga att jag inte riktigt var rätt man att leverera...
Jag var ute och gick och kunde inte låta bli att föreviga denna vy med Globen och Scan-loggan i samma bild. Jag har ju, med förflutet som truckförare på svinslakteriet i Kristianstad, en förkärlek till Scan.
Uppdatering - till slut
Hej!
Glöm inte att det är stor skillnad på "tillslut" och "till slut". Det sa alltid Disa till mig.
Jag har biljetter till alla Sveriges matcher i EM! Det ska bli helt underbart! Problemet är bara att jag och Slangen (som också har biljetter till alla matcher) inte har någon bil att ta oss dit med. Biljetter och boende är fixat, men bil... vi har ingen bil. Det kommer lösa sig. Har du nån (vettig) lösning på vårt problem så hör av dig! Du har t ex kanske en bil som du inte ska använda i juni och som därför kan hyra ut till oss.
Det är svårt att veta vad jag ska skriva i inlägget. Att berätta om allt som hänt sedan förra gången jag skrev är helt omöjligt. Jag är en mycket mer erfaren lantmätare nu jämfört med då. Jag har ju jobbat flera månader till. Fatta vad man lär sig under sitt första år som lantmätare. Galet mycket.
Den 26 april ska du komma förbi på min inflyttningsfest! Hör av dig om du vill ha mer info, men det är klart att du ska komma!
Lägenheten börjar bli riktigt fin nu! Mest nöjd var jag nog just efter att jag köpt och monterat min TV-bänk. Vilket lyft för hela vardagsrummet! Ja, hela lägenheten faktiskt. Till och med hela hyreshuset och hela området. Hela Hägerstensåsen fick ett helt annat ansikte. Aldrig förr har så lite gjort så mycket för en så liten stadsdel. Det var förresten nåt bombhot på Hägerstensåsen nu i veckan. Jag var dock inte inblandad. Eller drabbad heter det kanske.
Och så lite svar på era kommentarer på förra inlägget.
Mange: Jag klämmer i ända från tårna.
Hanna: Svaret på din fråga är väldigt lätt. Skånemejerier. Arlas mjölkförpackning är rena skämtet jämfört med Skånemejeriers. Färgerna likaså. Enda förklaringen som jag kan köpa till varför de har sämre förpackningar är att de tar mindre plats, vilket kräver färre transporter för samma volym. En miljöanledning alltså. Men om det är så vet jag inte.
Jonas: Nej, jag har inte klarat Zelda än. Däremot har jag fixat "pixelfelet" som jag hade på mitt Wii. Jag skickade in enheten till Nintendo (Bergsala i Kungsbacka) och de pillade lite på den i en vecka innan jag fick tillbaka mitt Wii, nu med perfekt bild.
Nästa chans att uppdatera den 29 februari kommer 2012. Då går EM i Polen och Ukraina.
Lite Pesan-pärlor till svinen
Rubriken kan verka fräck, men ta inte illa upp. Jag kom inte på något roligare och blev inspirerad av musiken jag lyssnar på nu. För ungefär en timme sen kom jag hem från jobbet och som ett brev med posten hade jag fått Magnus Ugglas nya platta. Den släpptes idag. På fredag har jag läst att han ska sitta och signera plattor på hans skivbolag. Jag funderar på att "glida förbi" som han med egna ord uppmanade folket att göra.
Uppdateringarna har inte duggat särskilt tätt på sistone. Det betyder dock inte att jag inte lever. Det händer saker hela tiden. Jag har inte orkat uppdatera bara. Jag har varit på två landskamper på Råsunda sedan förra uppdateringen. Två oavgjorda resultat och två mål har jag fått uppleva. Först var det Sverige-Danmark 0-0, sedan Sverige-Nordirland 1-1. Det var fina upplevelser båda två, men Sveriges spel under andra halvlek i den senare av de två matcherna gav mer att önska. Jag låter bilden nedan tala för sig själv när det gäller mitt supportande av blågult.
Jag har varit i Gävle tre av de senaste sex veckorna. Det känns som att man halkar efter i förrättningarna. Men det ordnar sig. Synd om stackarna som måste vänta. Det har hänt mycket intressanta saker i mina förrättningar. Och det kommer att bli en intressant tid fram till jul. Ett par mer eller mindre heta sammanträden väntar.
Bogge gör utbytestjänstgöring i Stockholm nu. Det är kul. Han bor nära mig. Det är ju också praktiskt. Förra helgen var vi i Kungens kurva och jag tokshoppade teknikprylar under en intensiv 20-minutersperiod. Sen åt vi världens saltaste pizza. Jag fick dricka ett glas vatten var femtonde minut under resten av kvällen för att överhuvudtaget ta mig vidare i livet. Lördagen innan var jag, Bogge, Mange E, Raasken, fröken Cederborg Olsson och Sidenbladhskan på klassiska Cliffan och studsade loss. (OBS! Inga vedertagna smeknamn.) Det var riktigt kul! Kanske lite överdrivet att kalla det klassiska Cliffan. Jag har bara varit där en gång tidigare. Men mindes det som så trevligt att jag hade höga förväntningar på återbesöket. Och kvällen motsvarade mina förväntningar. "Gissa hans/hennes jobb och bostadsort"-leken var underhållande i sig. För den som ser bilder från kvällen vill jag bara förtydliga att jag och Bogge inte har något särskilt förhållande till varandra. Dagen efter såg jag hur jag hade skickat en MMS-bild till Gunnar på mig och Bogge. Vi såg väl "sådär" ut. Klockan ett stängde plejset och alla stack åt varsitt håll. Jag fumlade ner till Söder och in på Kvarnen och sa tjena till Malta-bekanten Kakki. Liza hade redan trillat hem.
Jag skulle kunna berätta vad som helst av vad som hänt sedan den senaste rejäla uppdateringen. Det finns mycket att ta av. Jag vet inte vad jag ska välja bara. Jag har fyllt 25. Det är kul. Jag har haft kusin Maria och Björn här på middag. Det var kul. Jag har varit på KTH-S-programmets nollegasque. Det var kul. Jag har fått cykeln stulen. Det var tråkigt. Jag har haft föräldrarna och Fia på besök, vid olika tillfällen. Det var kul. Fia är inte lika stor i "brödmaten" som jag först trodde.
Nu börjar Ugglaskvian lida mot sitt slut och jag ska lira Zelda - Twilight Princess i stället. Har börjat komma in i det nu. I morgon väntar gruppmöte hela eftermiddagen (APT) följt av middag och vin på kontoret för att fira av två stycken som slutar. En blir Gunnar-kollega och en ska lösa marklösenfrågorna för citybaneprojektet i Stockholm.
Vi som haft de två som faddrar bjöd dem på lunch idag. Bäst att kasta lite pärlor åt svikar-svinen, tänkte vi och slänge upp plånboken. Nej, jag skojar bara! Så skrev jag bara för att hitta på något med Ugglas text som avslutning på blogginlägget. Jag kommer att sakna dem, för de har fört en skön stil på kontoret, och vill önska dem lycka till!
Dags att styra Link, för kung och Hyrule-land!
Jag håller på Sverige. Eller som jag skrev på en lapp, som jag la i fikarummet på jobbet, med den här bilden utskriven: "Någon som fortfarande tvekar över om jag är dansk eller svensk? /Skåningen"
Skål från Pesan med vänner på Cliff Barnes!
Pesan är tillbaka
Det har hänt fantastiskt mycket sedan förra uppdateringen. Det kommer jag inte dra här. Det går inte. Jag har inte tid.
Mats är på besök. Slangen (Mange) är på väg in. Målet är Sverige - Danmark på Råsunda ikväll. Det ska bli riktigt dåligt väder, vilket oroar mig. Inte för att jag kommer att bli blöt, utan för att det blir en mer slumpartad match.
Just nu rullar Danmark - Sverige på min DVD. Uppladdningen inför kvällen är alltså i full gång. Jag läste på Expressens hemsida att Camp Sweden (suppporterklubb som jag funderar på att gå med i) har fixat en stor banderoll som ska läggas ut på gräsmattan, med texten: "Græsplænen må ikke betrædes". Riktigt kul, tycker jag!
Nu blir det inte mycket mer än så här. Det kanske är sånt här jag ska satsa på. Kortare uppdateringar alltså. Nu ska jag bara bläddra igenom de senaste bilderna och se om jag kan bjuda på något färskt.
Jimmi räddar mig ur en knipa. Det är brant ibland i Wales.
En ny uppdatering
Nej, jag bara skojade.
Jag har tagit sommaruppehåll. Jag har flyttat och har inte ens internet hemma. Jag återkommer på bloggen när dagarna blir kallare igen!
Kram från Pesan!
Råsunda - Islandstorget 5-0
Så var det klart. Sverige fick sex poäng med sig från den här landslagssamlingen. Tre poäng mot Island i onsdags och i fredags spikade UEFA slutresultatet 3-0 mot Danmark. Mange sa till mig att Sverige aldrig har tappat en 3-0-ledning och jag antar att det gäller fortfarande. Vi var på väg att göra det mot Danmark, men matchen spelades aldrig klart och det blev 3-0. Vi hade dessutom kunnat vinna med tanke på straffen.
Jag var givetvis på Råsunda i onsdags, när Sverige på nationaldagen tog emot Island. Med 3-0 i paus kändes det lugnt. "Nu är det klart! Sverige har typ aldrig tappat en 3-0-ledning." utbrast jag mitt i klacken. Jag vet inte hur många som uppfattade mig så som det var menat. Efter paus fokuserade jag mindre på matchen och mer på klackarbetet. Rösten var trött redan efter 20 minuter, men med så bra stämning på Råsunda är det bara att ligga i. Riktigt bra stämning! Det är alltid trevligt när klacken börjar spontansjunga nationalsången mitt under matchen. Mange har spelat in matchen och jag hoppas att en DVD-skiva ligger och väntar på mig i posten när jag kommer hem från Gävle på onsdag kväll. Jag ska se hela matchen och bara fokusera på hur klacken agerar.
Det var grymt väder på nationaldagen. Mange kom som ni vet redan kvällen innan. Vi gick en runda utmed Mälaren och i Grimstaskogen (där det för övrigt brann igår) för att sedan åka in till Kungsträdgården. Där träffade vi Madde och Veronica som skulle käka lite innan de skulle se Spiderman 3. Madde yrade nåt om nån baguette hon hade ätit så hon orkade inte så mycket av den orientaliska rätt hon hade beställt. Då tog jag den i stället. Jag får passa på att tacka så här i efterhand. Det var en del aktiviteter i Kungsan och Peter Settman var konferencier och jag var tvungen att kasta ett öga på han som jag mer "känner" som Ronny och Tratten. Det fanns en "Fan corner" i närheten av Råsunda också. Där samlades många fans innan match. Man kunde köpa prylar, käka, lira boll, bli ansiktsmålad med mera. Jag tog en flagga på kinden. Det kan ni se på bilden nedan. På Danmarksmatchen den 8 september i höst funderar jag på något lite större. Kanske en flagga på båda kinderna :-)
I torsdags hade vi picknick med jobbet i Tantolunden. Folk droppade av förvånansvärt tidigt och redan efter två timmar hade nästan alla 30-40 (eller hur många vi nu var) gått. Jag åkte in till stan för att leta lite sommarkläder.
I fredags var vi ett gäng från jobbet som var ute och åt och sen via Mose backes uteservering sprang till bion på Söder för att se Ocean's Thirteen. Elvan gillade jag, tolvan tyckte jag var kass och den här var bra. Jag kan lätt rekommendera den. De flesta i vårt gäng var nöjda, men inte alla. Smaken är som baken - delad.
Apropå det(!) var jag med Henke på Söder igår och tog nån öl. Han flyttade till Stockholm igår så jag tänkte att han kunde vara värd en "Välkommen till Stockholm-öl". Värdet igår var ju precis lika fint som tidigare under veckan och det var skönt att sitta ute trots att det var ganska sen kväll. Det var skönt när det var lite svalare efter en stekhet dag. Vi hittade nån uteservering på Medborgarplatsen. Eller Medis som folk säger. Man kan väl säga att jag och Henke gav Södermalm ett helt nytt ansikte igår... (Internt skämt.)
Idag ska jag eventuellt till stan och träffa en eller två Maltakompisar som jag inte sett på ett halvår/ett år, för att sedan dra till Råsunda och kolla på AIK-Örebro med Mange E. Vi får se om han är lika hängiven AIK-supporter som jag var Sverige-tokig i onsdags.
Sola lugnt!
PS. Jag funderar ibland på att skippa bloggen, för man tappar lusten helt när jag inte fått en endaste kommentar på det senaste inlägget. Det vore kul om ni när ni läst ett inlägg bara kommenterade det på något sätt. Det är ju endast för återkopplingen som jag skriver allt det här. Så, återigen: Sola lugnt!
Tack för alla kommentarer!
Hanna: Kul att du uppskattar mina "nypåhittade" ord. Man kutar ju en runda = tar en kutrunda.
LTH står på båda hållen. Det man ser på bilden är uppochner. Jag uppskattar dina djupa tankar så inför en viktig tenta.
Madde: Även om du säger att du hellre vill putta ner mig på riktigt nästa gång så vet jag att du aldrig skulle göra det. Det är du för snäll för.
Jadå, ni är alltid välkomna över på en after work. Men brukar vi inte ha dem på jobbet eller på stan?
Nja, träningsverk har jag inte (av ringen), men däremot är jag lite öm efter all intensiv applådering under matchen i lördags. Och den är visst mäktigare än KTH-ringen! Lund är Sveriges mäktigaste universitetsstad!
Honungs-fia: Jag lovar, jag gav verkligen järnet på andra sidan sundet och som det ser ut nu hade jag tre poäng med mig tillbaka. Helt säker kunde jag inte vara, men jag kunde ju inte vänta en vecka på UEFA där och bara ställa in en hel arbetsvecka. (Förutom idag - naitonaldagen.)
Ja, svindyrt. Jag hade räknat med ca 850 kronor mindre.
Japp, bara en månad kvar. Eller inte ens det i dagsläget. Cirka tre och en halv vecka återstår. Tror jag ska adressända nu bara för det. Liksom passa på när Mange kan övervaka mig. Med två så noggranna personer kan det inte bli fel.
Henke: Jodå, en utgift. Och det visste du när du skrev det. Du är dig lik. Välkommen till Stockholm!
Tomek: Ja, du ville ju ha en ordentlig redogörelse för lördagen och det fick du nu i förra blogginlägget. Håller med om att det var den sjukaste matchen på länge. Fast "z" efter "c" fattar jag inte.
Blandade känslor
Jag har suttit en stund nu och surfat runt bland olika klipp på Youtube från matchen i lördags. Ju längre tid det går från helgens äventyr, desto mer irriterad blir jag på fånen som sprang ut på planen just efter det röda kortet och tilldelningen av straffen. Under den ovissa väntan medan resultattavlan berättade att "dommeren øvervejer om kampen skal genoptages" hade man väl egentligen inte riktigt fattat vad som hade hänt. Allt hände i princip så långt bort från svenskklacken som möjligt. Jag såg att någon blev utvisad och sedan någon form av gruff. Att det var en dansk supporter förstod jag nog inte förrän han började gå tillbaka till läktaren. Men jag kan minnas fel. Jag kan ha uppfattad det även senare än så också. Känslan just då var att det här, efter en timme av olycka, kanske ändå skulle ordna upp sig. Sverige hade av någon anledning plötsligt fått en chans att gå från en underbar, redan klassisk Sverige-Danmark-match med en fantastisk seger! Kunde det vara sant? Nej, men det kunde ha varit om inte den drängfulle bumbibjörnsdansken pajat allt. Nu blev det ändå en klassisk match íhågkommen för allt annat än den underbara fotboll vi bjöds på.
När sedan väntan var över och svenskarna kom ut i överdragskläder och sprang mot oss i Sverigeklacken verkade de lite (men bara lite) för glada för att bara hylla klacken. Man hann ungefär tänka att "innebär detta att..." när det på resultattavlan kungjordes att matchen var slut och att Sverige hade tilldömts segern med 3-0. ("Kampen er slut. Danmark taberdømt 0-3"). Eftersom jag är så resultatinriktad blev jag helt överlycklig. Den fruktansvärda känsla jag hade haft redan sedan 3-1-målet förbyttes till något liknande den glädje jag kände vid de svenska målen. Vi hade klarat oss från danskarnas hemska upphämtning trots allt och skulle åka hem med tre poäng! Ungefär så kändes det och det kändes bra! I alla fall då.
Men som sagt, ju längre tid det går efter matchen, desto mer stör jag mig på hur matchen slutade. Jag känner mig bestulen. Och då menar jag inte bara på de tre eller fyra minuters spel som återstod av matchen. Han bestal mig på chansen att få uppleva en helt otrolig 4-3-seger. Tänk vilken avslutning på matchen att få se Ljungberg sula in straffen och få jubla och sjunga med en totalt överlycklig klack, som skapat sådan stämning i Köpenhamn hela dagen. Han bestal mig alltså också på ett värdigt slut på en helt fantastisk dag i den danska huvudstaden.
Det börjar bli dags att ta det hela från början. I lördags var jag i Köpenhamn för att se EM-kvalmatchen mellan Danmark och Sverige. Sedan den dag lottningen av kvalgrupperna stod klar har jag haft siktet inställt på Köpenhamn och den 2 juni 2007. Jag lyckades få tag på två av de hett eftertraktade biljetterna i svenskklacken. Jag åkte med Mange. Det är också vi som ska åka till själva EM-mästerskapet så småningom - om Sverige kvalificerar sig och om vi får biljetter dit.
Vi åkte dit vid 14-tiden. Det var ganska mulet, det kom någon regnskur, för att sedan sola upp lagom till matchstart. Redan på stationen i Lund började man se gula tröjor. På tåget var de ännu fler. Några hade gjort förstaklassdelen till sin egen svensksektion då de hade hängt upp en stor svensk flagga som ett dörrskynke och stod likt dörrvakter och välkomnade in alla Sverigesupportrar. Första gången jag såg svenska och danska supportrar mötas var på tunnelbanan från Örestad till Kongens Nytorv. Stämningen var hela tiden mycket god mellan röd- och gul-klädda. Jag snackade med en del, det skämtades, önskades lycka till och så vidare. Precis som det ska vara inför en match mellan Sverige och Danmark.
Kongens Nytorv var den stora samlingsplatsen för de svenska fansen. Det var förutbestämt. Det var många svenskar i rörelse. Frågan är när Köpenhamn senast var så blågult som denna dag. Överallt gula tröjor. Vi gick runt lite för att sedan stanna på Kongens Nytorv och invänta marschen till Parken (som arenan heter) klockan 18. Det var också förutbestämt. Det var många, många svenskar på torget, men inte packat, och därför blev jag förvånad när det var sååå många svenskar som deltog i denna marsch. Poliserkorterade gick vi mitt på stora gator där trafiken snällt fick vänta till vi hade gått förbi. Och det tog ett tag. Marschen tog nog en halvtimme ungefär. Jag kunde se var tåget började genom att man såg en polisbil med blinkande ljus långt framme. När jag sedan mitt under marschen tittade bakåt kunde jag inte se slutet på ledet. Och då var vi ändå ute på en många hundra meter lång raksträcka. Och ledet var säkert 15 meter brett. Så otroligt många svenskar! Och vi var inte tysta heller direkt. Det sjöngs "In med bollen i mål", nationalsången, "Vi är svenska fans allihopa" med mera. Man såg inte många danska för tillfället, mer än de som stannat längs gatorna för att beskåda vårt framtåg. Och de bara log. En av mina favoritramsor var när jag hörde några sjunga: "Var är danskarna? Var är danskarna? Var är danskarna? Hemma käkar pölse!" Bara marschen gör denna dag i Köpenhamn väldigt minnesvärd.
Väl på arenan trappades stämningen upp efterhand. Det var totalt fullsatt. Ena kortsidan var helt gul med några få röda inslag och resten av Parken helt röd med små gula inslag här och där. Danskarnas allsång till "Vi er røde, vi er hvide, vi står sammen, side om side" är bland det mäktigaste jag hört.
Matchen började oerhört bra. Sverige hade 3-0 efter 25 minuter. Det är svårt att förklara, men jag lever mig in i landslaget så mycket att jag ger allt på läktaren! Hemma i TV-soffan är jag ganska lugn och mest ropar "Ja!!" när det blir mål (förutom när det är mästerskap, då skriker jag lite mer), men på läktaren ger jag som sagt allt! Lyckan vid målen var total och eftersom tre mål betydde tre totala urladdningar av glädje var jag helt slut efter de målen. Därför blev jag kanske än mer "sårbar" när danskarna gjorde 3-1 så snabbt. Jag är alltså så resultatinriktad att jag efter 3-0 inte kan njuta av matchen, utan mest längtar till då det är så nära slutet att jag vet att vi inte kan förlora. Därför blev resten av matchen en plåga. Jag var supernervös och mådde bara sämre och sämre ju närmre danskarna kom oss. Efter kvitteringen kände jag mig helt nerslagen. Det kan förklara lite varför jag blev så väldigt glad när Sverige tilldömdes segern.
Incidenten i slutet har jag ältat tillräckligt, men jag vill passa på att säga att jag är glad att den svenska klacken skötte sig så exemplariskt. Inget bråk, god stämning. Och där ser jag en stor skillnad i Sverigeklacken jämfört med klackar i Allsvenskan jag hört. Där går många ramsor ut på att hata motståndaren, medan våra ramsor är mer "Vi älskar Sverige", "Sverige, Sverige", "Vi är svenska fans allihopa" med mera. Den "fräckaste" ramsan var i princip "Jon Dahl har ett dubbelnamn". (På flytande danska.) Lite kul var också att svenskklacken efter att segern tilldömts oss och efter att ett par danska busar till sprungit runt inne på planen spontant i kör sjöng: "Vi er røde, vi er hvide, vi står sammen, side om side". Lite mobbing kanske. Men kul!
Efter matchen var stämningen inte alls hätsk. Den var ganska dämpad både hos danskar och svenskar. Vi firade inte direkt segern, utan alla tyckte nog mest att det var trist att det slutade så illa att matchen var tvungen att brytas. Ett kraftigt nederlag för fotbollen och för oss. En del danskar sa rakt ut att de skämdes och inte var stolta över att vara danskar denna kväll.
Det börjar bli dags att avsluta dagens blogginlägg. Mange är på väg hit för morgondagens drabbning mot Island och är här om bara ett par minuter. Sammanfattningen blir dock samma som rubriken: "Blandade känslor". Allt från väldigt lyckliga ögonblick med stor glädje, till ångest och depression för att avslutas i en sorts tomhet. Sammantaget är dock minnena från dagen absolut positiva och det var förbannat kul att vara där!
Kommentarer och övrig uppdatering får nog vänta till nästa meddelande. Det är skitkul att ni kommenterar, så fortsätt med det. Nu ska det bli skönt att gå och lägga sig efter en heldag ute i fält och en promenad ner till Mälaren för att avnjuta honungs-Fias pastasallad.
Godnatt!
PS. Tilläggas bör dock att UEFA ännu inte har fattat beslut om huruvida domarens beslut att tilldöma Sverige segern ska stå fast eller inte.
Jag och Mange - glada efter att Sverige har tilldömts segern.
Marschen från Kongens Nytorv till Parken, innan vi kom ut på de stora gatorna. Här sjunger vi nog "In med bollen i mål".
Den här gången tycker till och med jag att det är okej med djur i kläder:
Häststatyn på Kongens Nytorv i blått och gult!
Ring 2
Därför har jag ingen.
Från Bromma till Hägersten
Och förhoppningsvis hem i normal tid. Tyvärr har det blvit många sena kvällar på jobbet på sistone, men nu börjar den stora uppgiften som tagit "all" tid på sistone bli klar. Skönt.
SEXTUSENÅTTAHUNDRAFEMTIO
På västfronten intet nytt
Det har inte hänt så värst mycket sedan senaste blogginlägget. (Rubriken förklaras därför av att jag bor i västerort.) Det är söndagskväll och dags att börja ladda upp för en ny vecka på jobbet. Veckan i sin helhet blir däremot inte helt vanlig. På fredag kväll sticker jag till Lund för att ladda för en av årets viktigaste matcher - Danmark-Sverige på Parken i Köpenhamn. Som jag säkert har sagt innan har jag biljetter till Sverigeklacken och jag ser redan fram emot lördagen då jag ska vandra runt i gul tröja i "fiendeland" hela dagen för att sedan gå på match. (Hade det varit någon annan stad än Köpenhamn hade jag nog skippat citationstecken runt "fiendeland", men nu lät jag dem markera att jag inte kommer att känna mig lika liten som svensk i Köpenhamn som jag gjorde när jag var i Budapest och såg VM-kvalmatchen borta mot Ungern.)
I torsdags ägde mycket riktigt den så kallade "vandringen i Paradiset" rum. Fritidsföreningen, för er som inte vet, är jobbets fritidsförening. Inte hela Lantmäteriet, utan för alla som vill på Lantmäterimyndigheten i Stockholms län. Jag har hamnat i styrelsen där och har vissa fingrar med när det gäller att bestämma evenemang och aktiviteter. Men torsdagens evenemang hade jag inte mycket med att göra. Det hindrade mig dock inte från att hänga med. Nio tappra själar var vi som ville ut och gå en knapp mil. Det var härligt! Största missen var dock att jag bara hade med mig en halvliter vatten, som tog slut efter ungefär tre kilometer eller nåt (kändes det som i varje fall). Så jag var inte nådigt torr i käften när jag vid grillningen framåt slutet av trippen halvt mot min vilja tryckte ner den tredje grillade korven. Att jag var mätt underlättade inte det hela. Vi hade stannat nån timme tidigare vid en sjö för att äta egna medhavda matsäckar. Jag hade en baguette med fin kycklingröra. Dags att passa på att tacka Madde för hjälpen. Tack! Dock inget tack för sparken som höll på att få mig att ramla i vattnet!* (Se bilden nedan.) Vi kom också till Stockholms läns högsta punkt - 110,9 meter över havet. Inte jätteimponerande, men ändå.
* Hon sparkade inte på riktigt, och jag var aldrig nära att ramla i. Bilden är helfejkad. Det märks särskilt på att jag tittar in i kameran.
I fredags kom Kim på besök. Han hämtade upp mig i Liljeholmen vid halv åtta på kvällen och vi åkte till Blackan. Ungefär nio timmar senare lämnade han Stockholm igen för vidare färd mot Umeå. Ryktet säger att han skulle köra ner till Jönköping sen igen samma dag. Jag vet inte hur det gick. Själv sov jag vidare och det var inte dåligt skönt! Skönt med en helg med vila, städning, tvättande (av mindre måttliga mängder kläder), kutrunda med mera. Nästa helg kan jag inte vila och tvätta. Ni vet varför.
Det var till viss besvikelse ingen Wallanderfilm idag på TV4 - de har väl gjort sägongsuppehåll - så jag tror att jag ska ta chansen att gå och lägga mig tidigt. Eventuellt avslutar jag med ett avsnitt av Vita huset. Håsan är frälst i serien och jag fick låna säsong ett, som jag tänkte kolla igenom. Sen är säkert jag också fast. Jag har en tendens att fastna för saker.
Fia: Duger förklaringen ovan?
Fredrik: Hmm, det sägs så. Oroväckande då att du är den enda som jag har bråkat med hittills... Hjälp.
Fia igen: Jag är inte kär i Fredrik, även om det antyds så ovan.
Okänd lillebror: Allt avslöjas inte på bloggen. Långt ifrån. Man vet ju aldrig om han mellanlandar på Arlanda nån gång... Hehe, Lightningpelle är väl han som lyser upp på de mörka simbanorna och måste blända en varenda jäkla gång han vänder på sig. En större fråga är i stället: Vem fasen var Per-Rauken? Minns bara namnet, inte vem vet var.
Ha en trevlig vecka!
Jag på en sten vid en sjö i en skog någonstans strax söder om Stockholm. Och Maddes fötter.
Hemma från dansk-Bogge
Jag har jobbat ganska mycket den här veckan. Närmare bestämt till mellan 19 och 20 alla tre dagarna. Det är en gigantisk grej som jag helst ska vara klar med till nästa fredag. Det kommer nog inte att gå. Jag la sju timmar på den idag för att komma en liten bit. Det får bli heldag med den imorgon. Samtidigt ringer telefonen relativt frekvent med folk som vill få saker göra. För första gången räknade jag noga hur många ärenden jag har igång för tillfället och kom fram till 30. Och då vet jag ändå att de rutinerade på kontoret säkert är uppe i 60 eller nåt. Och nu framåt våren forsar det in ansökningar på saker som vill få sina fastigheter ändrade. Men det är kul att jobba! Kul att lösa deras problem osv. Jag lär mig nya grejer hela tiden och det är stimulerande. Samtidigt som det inte finns svar på allt och man får tänka själv och resonera sig fram till det som verkar bra. I morgon ska vi ut med fritidsföreningen och vandra i "Paradiset". Det blir typ att gå en mil och stanna och picknicka och grilla någon gång.
Men den stora grejen sedan förra uppdateringen är så klart att jag har varit i den estniska huvudstaden Tallinn, som betyder ungefär "danskborgen". Jag flög dit direkt efter jobbet i onsdags (förra veckan) och flög hem i måndags. Planet lyfte kl 23.00 från Arlanda och jag tog mig dit på billigast sätt, dvs genom att åka pendeltåg från centralen till Märsta för att där byta till buss till Arlanda. Då kunde jag nämligen genomföra hela resan med hjälp av mitt SL-kort. Hem fick det bli Arlanda express. Planet var en timme försenat så jag kom inte till jobbet förrän kl 10, vilket innebar att jag missade den första en och en halva timmen av ett möte (APT). Klockan halv tolv höll jag sedan en punkt på mötet, så det var tur att planet inte var mer försenat.
Mange (Slangen) kom också till Tallinn (fast med flyg från Kastrup). Vi åkte dit för att hälsa på Håsan, som jobbar där. Han sitter i telefonsupporten för Netgears grejer. Han jobbar för företaget Anthill (före detta Softcom), som även har support för Ellos med mera på samma kontor. Han har varit där i nåt år och ska stanna ett litet tag till verkar det som. Så tack vare det var boendet helt gratis. Fritt översatt bodde han på Narvavägen. Det tyckte jag var lite kul. Det som kostade var flygbiljetten (979 t/r) samt att jag tog ut 2000 estniska kronor (krooni, kroon i singularis, EEK) för att kladda upp, främst genom mat- och ölinköp. Efteråt visade sig uttaget ha belastat mitt konto med knappt 1200 SEK. Helt okej.
På torsdagen väntade guidad tur i gamla stan med Håsan. Vi käkade pannkakor till frukost. På kvällen åt vi på ett tyskt ställe som gjorde sin egen öl. Honungsölen där gick inte av för hackor! Jag drack så många att jag fick för mig att ringa till Håsans lillebror (Kalle, Barl, Önkor, Lill-Håsan, Kalle-Håsa med flera smeknamn). Det visade sig då att det måste ha varit ett par år sedan vi konverserade senast, eftersom han inte trodde att det var jag på grund av att jag tydligen har ändrat min dialekt så mycket de senaste åren. Billigt var det inte heller. Kvällen slutade på "Orangea lyktan", sen ville jag raskt hem. Från kvällen finns också ett filmklipp där jag "springer ikapp" Håsan med viss brud.
Dagen efter fick bli en mellandag. Förutom pannkakor till frukost hände inte mycket förrän framåt 17-tiden Håsan tog oss ut till en park och sedan till havet. Vi snålåkte buss och spårvagn under hela vistelsen. Det var nåt om att de ändå inte kunde bötfälla turister, enligt Håsan. På kvällen åt vi först på ett afrikanskt ställe för att sedan ta en pubrunda. Detta var också kvällen där resans ord nummer ett började användas mer frekvent. Uttrycket i fråga är det tyska ordet för typ "prisbomb"/"prisknall". Det får en egen rad:
Preisknüller.
Så fort vi hittade något billigt (vilket var ganska ofta eftersom priserna var betydligt lägre än i Sverige) kom kommentaren: "Oj, vilken preisknüller!" Ibland undrar man vad man har för humor...
På lördagen jobbade Håsan så jag och Mange gick på två museer och spelade in lite olika klipp till en Itzhak. Det som utåt sett nog tedde sig märkligast var nog att vi gick ner i en museiekällare där det inte fanns särskilt mycket att titta på, för att sedan komma upp säkert en halvtimme senare. Orsak: Intzhakinspelning. På kvällen stack vi sedan ut till en strand lite utanför stan, för att i princip leka i sanden och knäcka några bira. Tyvärr hade jag och Mange "snuvats" på en middag (kvällsmat) så nattmaten när vi kom hem vid ettiden var inte normalt god!
Söndagen innehöll lite slappande på caféer och i parker, vandring på ryska marknaden, en vända i spritbutiken osv. Håsan köpte en boll som var äcklig. Om man klämde på den ploppade det ut äckliga bubblor i annan färg ur den. På kvällen packade jag ihop min väska och tittade på Bondfilmen Die Another Day.
Fem timmar efter att jag somnade ringde klockan och det var dags att ta en taxi till flygplatsen. Väl där möttes jag av skärmar som sa att planet var en timme försenat. Suck. Någon Absolut Pears hittade jag inte heller. Den fanns på Arlanda, men inte i affärer i Tallinn eller på dess flygplats. Irriterande! Den hade gjort min Absolutsamling komplett.
Jag kan förresten nämna att Estland har knappt 1,4 miljoner invånare, varav ca 400 000 återfinns i Tallinn.
Vad jag inte har nämnt är att filmklubben har varit i farten igen. Förra måndagen var vi och såg Spider-man 3 på Söder. Vi hade lärt oss sen senast och köpte nu lite vettigare biogodis OCH slurre (dricka). Filmen var helt okej, men det var som om vi var mitt i en dagisklass som allt annat än visade respekt för filmen. Men det kan vara kul sånt också ibland. Nästa gång är det inte jag som väljer film. Det ska bli intressant att se vilken det blir, och när det blir.
Och så lite svar på era kommentarer:
Hanna: Ja.
Fredrik: Våld föder våld.
Sofia: Ja, jag förstår faktiskt inte varför jag ingick ett nytt vad. Det få positiva sakerna är dock att det är lika lätt att hålla som det förra samt att detta vad inte ens är i närheten av vårt vad gäller prestige. Här får jag dessutom en korv med bröd om jag vinner. Ja, Tre Kronor- och The Ark-missarna var bittra. Jag har kommit fram till att jag inte ska nämna sådana saker på min blogg innan match. Jag gjorde det nu och när Sverige mötte Nordirland. Det har gått lika illa samtliga gånger!
Madde: Du kommer att få vänta i åratal, oavsett. Men en kopp i veckan under fyra raka veckor - deal!
Hilda: Jag har nu sett "tofsfilmen" och kan bara säga: "Tack!!" och "Åh, vad fint!". Synd att vi inte kom på den idén innan examenshögtiden...
Jag bjuder på en bild från när jag fått mitt diplom för genomförd lantmäteriutbildning. Nu ska jag sova. Godnatt!
PS. Jag orkar inte korrekturläsa.
Tyvärr är bilden lite suddig, men den är tagen när jag just fått mitt diplom av LTH:s rektor. Samtidigt får jag en fanfar!
Fotograf: Fredrik Jonsson
En lantmätares historia
Så kommer då till slut en uppdatering värd namnet. Jag har suttit och tänkt lite för att försöka minnas vad jag har gjort sedan senaste uppdateringen (värd namnet), men mest kommit fram till att ju längre tiden går, desto svårare är det att minnas de roliga detaljerna som gör berättelserna åtminstone lite intressanta att läsa. Vid mina tillbakablickar har jag mest kommit ihåg "en mening" per dag. Efterhand som jag skriver bör det dock ordna upp sig.
Som sagt, jag lämnade tillbaka mitt franska Oui. Förlåt, Wii. Med viss flyt fick jag ett "svenskt" Wii mindre än en vecka senare och det var en ren fröjd att läsa instruktionsboken som godnattsaga i tisdags. Jag har ännu inte installerat det och börjat spela - det har inte funnits tid till det - och jag är tveksam till att jag gör det den här helgen. Kanske om två helger. Vi får se. Idag blir det i alla fall inte. Schlagerkväll väntar hos Maria (&) CO nånstans vid Fridhemsplan. Det brukar vara ganska segt att lyssna igenom alla bidrag, om jag ska vara ärlig. Dessförinnan går ju hockey-VM-semifinalen mellan Sverige och Kanada av stapeln. Tyvärr har jag inte de kanalerna, så det blir att lyssna på radio. Går Tre Kronor till final imorgon får jag se finalen hemma hos nån eller på stan. Det är faktiskt viktigt.
Jag känner mig fortfarande trött efter den så kallade chefsområdeskonferensen som hölls utanför Sala (vid Västerås) i onsdags och torsdags. Det känns som att jag har en miniförkylning också, så vila känns som det enda rätta. Därför blir det nog att jag bangar utgången ikväll och lugnt och stilla tar mig hem efter det att schlagerfinalen har avgjorts. Men för att få lite struktur i det hela låter jag nu det här blogginlägget ta vid där det förra slutade, nämligen två veckor tillbaka.
På söndagen för två veckor sedan hände inte så mycket mer än att jag åkte till Gustaf och Sophi i Solna för att avnjuta en söndagsmiddag och kolla på film. Av vad jag minns innehöll kvällen kyckling, tecknad film, fullkornsris och en jäkla massa purjolök. Tur att purjolök är så gott! Syrran ringde mitt i alltihopa och på hennes fråga om Gustaf fortfarande tycker att jag är lika jobbig som när jag var liten blev svaret ett tydligt "ja". Den ironiska generationen är ju för rolig.
Min Valborgsmässoafton kan sammanfattas så här: Jobb, lämna tillbaka Wii, snack med Carolina, Zzzzz... Jag somnade vid åttatiden och sen fanns det inte en chans att jag skulle orka upp igen. Jag gick dock upp vid 23-tiden och slötittade mig igenom Kopps, för att sedan gå och lägga mig igen. Första maj låg jag som vanligt på sofflocket och tänkte "Hur orkar de?" om alla demonstrerande kämpar.
Dagen efter, på onsdagen, var jag med och grundade en ny bioklubb. Det hela började med att en enkel överlämning av skivor (med mer eller mindre smickrande innehåll) skulle äga rum mellan två med gemensam Malta-historia (jag och Carolina). Det hela växte till en korvmoj-bjudning, för att sedan urarta till en gyros-fest och biofilm. Där satt vi i snålblåsten på Medborgarplatsen tillsammans med ett gäng A-lagare och berättade om de senaste bravaderna vad gäller bilkörning och sakägarträffar. När maten var färdigtuggad bar benen mot bion på mindre än två minuter hade vi bestämt film, köpt biljetter och (tattar-)godis, satt oss på plats och filmen var igång. Perfect Stranger. En "normal" film med ett speciellt slut. Reglerna för beviljat medlemskap i klubben är att den som träder in ska bjuda övriga medlemmar på första filmen.
På torsdagen åkte jag till Lund efter jobbet. Dessförinnan hade jag inte haft många rätt och förlorade både ett och två småvad med Madde. Jag hade fel både vad gäller premiärdag för Spindelmannen 3 och vilka tunnelbanelinjer som möts på vilka våningsplan på t-centralen. Jag minns inte om vi slog vad om nån korv med bröd där, men det skulle inte förvåna mig. Det har blivit några sådana fram och tillbaka den senaste veckan. Bland annat gäller att den som först börjar dricka kaffe är skyldig den andra en korv med bröd. Det är egentligen inte förrän nu jag har insett hur dum jag har varit som har gått med på ett sånt vad igen! "Den som först dricker kaffe förlorar"-vadet med Fia var över då båda tog en slurk samtidigt på Valborgsmässoafton 2006 och bara ett år senare ingår jag ett nytt. Den här gången gäller att "den som först börjar dricka kaffe förlorar". Tror jag. Jag blev lite osäker nu. Jag får kolla det med Madde och eventuellt återkomma med en rättelse. Frågan är bara vad som menas med att börja dricka kaffe. Är det att ta mer än en kopp i veckan? En kopp om dagen? För att bara ta en kopp kaffe och sedan vänta två år på nästa anser inte jag vara att ha börjat dricka kaffe. Det måste vara någon form av regelbundenhet i det hela. Diskussionen lär fortsätta framöver.
Det var underbart att komma tillbaka till Lund. Det var första gången jag rullade in i Skåne sedan januari och de första tio minuterna efter att jag hade stigit av tåget på Lunds central kunde jag inte få bort mitt leende från läpparna. Så många minnen väcktes till liv när jag åter vandrade runt i en stad jag har haft så många underbara stunder i.
På fredagen väntade en examenshögtid för att jag avlagt civilingenjörsexamen i lantmäteri och Lund visade sig från sin allra bästa sida. Klarblå himmel, sol, ungefär 20 grader och fantastiska gröna färger och träd i blom! Det hela blev inte sämre av att jag fick träffa gamla kompisar igen. Ceremonin ägde rum i Allhelgonakyrkan och mina gäster bestod i mamma och pappa, Karin och Simon, Hilda och Hanna, samt faster Birgitta. Högtiden bestod i diplomutdelning, körsång och tal. Jag lyckades utan problem ta stegen upp för trappan, ta emot diplomet, vända mig om och le mot publiken, ta emot en applåd och en fanfar, för att sedan gå ner för trappan igen. Alla fick inte fanfar. Jag fick min bara för att jag var sist i bokstavsordning bland de lantmätare som var där. Jag har fortfarande inte sett bilderna från dagen. Jag har glömt att det finns bilder, för jag vet att både syrran och Fredrik var aktiva med sina tekniska underverk. Via mingel på Kårhuset på LTH, promenad genom stan och en titt in hos Hilda bar det sedan ner till Mediterranean och god grekisk mat. Nu anslöt även Peter och tillsammans hade vi nio en trevlig kväll. Det var en härlig kombination av personer och jag tror jag talar för alla när jag säger att vi trivdes tillsammans där med våra köttbitar och tsatsiki.
På lördagskvällen bjöd Julia och Johan på examensbuffé. Det var grymt gott. Tydligen hade någon spetsat min drink medan jag var ute och sa hejdå till Lina och Bosse vid centralen. Jag vet fortfarande inte vem, men som tur var var det en städad kväll i övrigt så det var lugnt. Jag snackade några minuter med Mats, sen blev det godnatt!
På söndagen åkte jag till Kristianstad. Precis som tidigare under helgen bjöd vädret på shortsmöjlighet. Jag tog en promenad, kollade på Sverige-Finland (hockey-VM), såg Wallanderfilmen och lirade lite Perfect Dark till Nintendo 64:an.
Jag tog ledigt från jobbet även på måndagen. Hela familjen var samlad och vi gjorde en liten utflykt till skogarna i norra Skåne. Förutom att jag krypkörde så mycket i skogen att bilen började koka var det en skön dag. Resan hem blev dock seg. Beräknad ankomst till Stockholm C var 23.40. Tåget ankom 23.39. 23.43 gick tunnelbanetåget mot Hässelby. Jag rusade som en galning för att försöka hinna, men missade tåget med ungefär 10 sekunder. Nästa tåg västerut gick 30 minuter senare, så jag fick snällt sitta där och glo på folk som städade spåren, arbetståg som åkte förbi och gjorde mig döv osv. Bara för att irritera mig extra mycket återgick tågen till 10-minuterstrafik med avgångar 00.13, 00.23, 00.33. Men hem kom jag och jag var minst sagt trött på jobbet dagen efter.
På väg hem från jobbet ringde hon jag bor inneboende med och undrade om jag var på väg hem och om jag då ville ha mat. Återbjudning av Gustaf och Sophi stod på schemat och jag tajmade den läckra tvårättersmåltiden exakt! Efter något flippade skämt om Loka och nåt förstoppningspiller blev det diskande och ompackande. Det blev ytterligare en sen natt.
Mobilalarmet var inte måttligt plågsamt när det drog igång vid kvart i sex på morgonen. Bussen gick från Å17 (som Liljeholmskontoret kallas av Lantmäteriet-lantmätare i mitt chefsområde) kl 07.15. Platspaxandepakter till trots, jag satt bredvid Micke, och vi rullade in till Sätra brunn ungefär två timmar senare. Regnet vräkte ner så att vi i panik fick rusa mellan bussen och kyrkan(!) där konferensframträdandena ägde rum. Jag blev dock mindre blöt än de flesta andra tack vare den fina "mössan" Madde hade snickrat ihop till mig. Konferensdagen var riktigt bra! Underhållande och intressant. Kvällen var grymt mycket bättre! Det var fördrink hos chefen, trerätters middag med tal och andra framträdanden, dans till liveband och efterfest! Tröttheten var total, men det var också humöret och den glädje jag kände av att få umgås med alla härliga kollegor!
Jag var inte direkt piggare dagen efter och, som sagt, jag är fortfarande trött. Jag jobbade fram till kl 21 igår. (En fredag, helt galet!) Det lär bli fler sena kvällar med tanke på den sjukt omfattande fastighetsförteckningen jag har fått på mitt bord. Nu har klockan blivit så mycket att det börjar bli dags att avsluta om jag ska hinna till schlagern i tid. Jag avslutar med kommentarer till era kommentarer:
Fredrik: Ja, vad ska jag säga...? Det är som det är.
Mia: Tack, det känns fint att ha ditt stöd i denna stund! Det stämmer nog ganska bra att jag är en av de mer stoltare svenskarna, särskilt när det gäller landskamp i fotboll! Jag har redan bett min tvivlande kollega (inga namn nämnda) att gå in och läsa din kommentar. Och grattis till förstahandskontraktet i Göteborg!
Mange: Hehe, det ska bli intressant att se vad det blir för reklamer till det här inlägget. Kanske något om Stefan Lund?
Fia: Är uppdateringen till belåtenhet? Jag anar redan ditt svar, men undanber känsliga kommentarer.
Go Tre Kronor och The Ark!
Ett livstecken
Godnatt!
En glad vecka
I måndags köpte jag som sagt ett Wii. Även om jag nu har bestämt mig för att behålla det irriterar det mig fortfarande att jag inte fick en nordisk enhet, utan en fransk/spansk. Jag har skrivit ut en engelsk manual och jag vet ju att man bara tittar i den en gång lite snabbt när spelet sätts upp första gången, sen aldrig mer. Instruktionsboken till Zedla - Twilight Princess är i alla fall på svenska :-) Jag har ännu inte packat upp mitt Wii. Det är möjligt att jag gör det imorgon. Det och att kuta en vända i Grimsta-skogen låter som en lagom söndag.
I onsdags var jag i Nacka och fick trerätters hos tre som nyss kommit hem från Norge. Det var nog första gången jag hoppade av bussen i Ektorp centrum. Det var nära att jag tog en lägenhet där i stället för i Kista när jag sommarjobbade förra sommaren, men det gjorde jag inte och därför var det här första gången. Kanske inte sista. Trerätters är kanske att ta i, men om man räknar med att jag klämde i mig hela paketet med vindruvor så fort jag kom och sen via pitagrejer fick en paj med vaniljsås, så kan man kalla det trerätters. Middagen följdes av bildvisning från en fiskfabrik (tankarna gick genast tillbaka till somrarna på Scan), lite Lost, ett par dåliga ordvitsar (som att någon hittat en boj-friend i Norge) och kvast-snack.
I torsdags var jag först på samråd med Ekerö kommun och sen på kvällen i Gustavsberg (Värmdö kommun) på ett sammanträde. Det var mitt första sammanträde som protokollförare. Intressant.
Tre mycket glada nyheter från veckan:
1. Jag fick biljetter till EM-kvalmatchen mellan Danmark och Sverige på Parken i Köpenhamn! Det ska bli grymt härligt att åka över bron i den gula tröjan och ströga omkring där och sen gå på match! Jag är nog kontorets mest hängivna Sverigesupporter, men trots det ifrågasattes min lojalitet. ("Vilket lag håller du på då?") Skåne har varit svenskt sedan 1658, men det tar tydligen lite tid för vissa att ta till sig vissa saker...
2. Bosse hänger med på sommarresan till Irland och England! Nu blir det the not fantastic four som ger sig ut!
3. Lägenhetsfrågan verkar få en lösning.
Jag har just piskat Slangen i två MSN-minröj-bataljer. Den sista var ruggigt jämn. Han hade 25-24, men jag vände och vann med 26-25.
Hanna: Du har så rätt. Maskinen är dessutom helt på engelska även om det är en "nordisk enhet". Det är ju en rörelsekänslig handkontroll... undra om det finns nåt spel där man kan beställa baguetter på mitt sätt.
Sofia: Om du inte slutar påminna mig om den franskakursfadäsen är du snart inte en av mina gamla favoritkompisar längre. ;-) Nej, det ska bli kul att träffa dig igen. Känner jag dig rätt, vilket jag tror att jag gör, så är det nog ingen risk att du gör mig besviken. Det kanske blir jag som gör dig besviken. Därför tar jag guldslipsen för att inte göra dig besviken.
Natti, natti!
... med ett obegripligt språk. Wää!
Jag upptäckte nyss till min stora besvikelse att Wii:ets instruktionsbok var på typ franska (detta förhatliga språk). Så ska det inte vara. Jag funderar på att lämna tillbaka det. Allvarligt alltså.