En DJ ger brustet hjärta
Senast handlade det en del om lerduveskytte. De flesta av oss var lite småömma över högeraxeln och man kunde ana små söta blåmärken efter hagelgevärets rekyl, men när jag nu återigen klämmer lite på mig själv märker jag att det är helt borta. Däremot har jag fortfarande ont under foten efter diverse aktiviteter i Gävle.
Jobbet flyter på bra. Jag har mer och mer börjat att känna att jag har en hel del att göra. Delvis beror det givetvis fortfarande på att jag inte är så snabb på det jag gör, men också på att jag helt enkelt har fått mer och mer att göra. Sakägarna ringer och vill få saker gjorda och jag känner hur tiden rinner på utav bara helsike. Kan inte fatta att det snart är maj, och får efterhand större och större förståelse för folk som har fastnat på sitt jobb i alltför många år. Jag trivs bättre och bättre för varje dag och just nu känner jag till exempel att det ska bli kul att träffa alla kollegor igen i morgon.
När jag skriver så kan ni verkligen förstå att det ska bli riktigt kul att åka ner till Lund om två veckor och träffa mina favoritkompisar "från förr". På fredagen väntar examenshögtid och på lördagen samlas 5-10 st hemma hos Julia. Det blir godis det!
Wallanderpausen närmar sig sitt slut och jag får skynda på med att berätta om mina dagar i en av Norrlands sydligaste städer. Jag kom dit på tisdagskvällen vid 22-tiden. I hotellbaren satt David och Mange och firade AIK-segern borta mot IFK Göteborg. Det var Magnus som helt klart var gladast, David sympatifirade mest. Jag anslöt i sympatifirandet och beställde en 48-kronorsöl på typ 2 deciliter. Jag kan inte minnas att jag bad om en "liten stark", men det var vad jag fick. Lika bra att låtsas att man är AIK:are, tänkte jag, eftersom jag ska stå mitt i AIK-klacken på derbyt på tisdag. Över 25 000 biljetter är redan sålda. Det bådar gott inför mitt livs första Stockholmsderby på plats. På norra stå.
På onsdagen väntade bollspel på kvällen. Det blev fotboll och det är skitkul. Samma sak gällde på torsdagen. Då var vi tyvärr bara fem lirare, så sista halvtimmen fick jag och Niklas spela i ett lag med tre. Dittills hade samtliga matcher vunnits av tre-laget, så ganska överraskande vann vi första matchen. De tre krävde revansch, så jag och Niklas fick kämpa vidare. Nu var vi riktigt trötta, men tog hem det till slut ändå. Då ville de spela en till... Matcherna gick till 5. Med mig och Niklas på knäna gick de upp till 4-1. Men som en blixt från klar himmel - en blixt som gav oss all den energi den innehåller - reste vi oss på nio och kammade hem matchen med 5-4! Och som vi själva kommenterade det efteråt: "It's TOO easy!!" Dagen efter kunde jag knappt gå. Jag kallar det "uppsliten fotsula".
Som om detta (fotbollen) inte var för dagen nog väntade en utekväll i snålblåsten. Efter middag på Mingel, en fantastisk pärondrink på Helt enkelt (där även Curre Lundmark sörplade godsaker) hamnade vi som alltid på Heart Break. Trevligt gäng och god stämning innebar att förutsättningarna för en härlig natt var ultimata. Tyvärr förstörde herr DJ kvällen. Han var helt värdelös. Spelade pumpande disco-versioner av allt så att man knappt hörde vad det var och än mindre kände för att dansa till det. Så jag och Mange gick hem nästan i ren protest. Via korvkiosken (där gubben frågade om jag ville ha dill på moset...) bar det sedan hem till hotellet. Nämnas bör också tjejen som stod vid mojjen och glufsade i sig en hamburgare. Hon fick mig att stå i en konstig ställning med armen när jag beställde samtidigt som jag blixtsnabbt prickade in hennes småländska dialekt. Fråga Mange hur nöjd jag var med det...
Fredagen som följde var en ganska sömning historia.
Wallanderfilmen är slut och jag ska avrunda detta inlägg. Filmen var inte lika bra som Innan frosten förra veckan, men ändå okej. Det är kul att de rör sig nära mina hemmamiljöer. Rättsmedicinska i Lund och sandstranden mot Östersjön känns hemma. Inte just rättsmedicinska och stranden på exakt det stället, men... ja, ni fattar. Lund vet jag ju vad det är osv. Öhh, nytt stycke.
En intressant och något skrattretande iakttagelse som jag gjort under de här två filmerna har med dialekter att göra. De rör sig i Skåne och visst förekommer en del skånska, men varje skåning framställs som helt bortkommen och med typ 50 i IQ. Samtliga på polishuset och andra nyckelpersoner som hjälper utredningen framåt - det vill säga de viktiga och smarta personerna - pratar allt annat än skånska. Särskilt en gubbe idag var helt störd. Mitt under ett polisförhör frågar han på ren sepe-skånska: "Kan jag få en läsk? ... Med sugrör?"
Slangen: Vettifan vad han hette. Tror det var nåt med Hansen i efternamn.
Hanna: Det är svårt att ana den, men det går. Du kan få se originalbilden om du vill. Stockholm blodbad var väl så där kul... Jag har haft bättre skämt :-) Lycka till med glasögonhittandet! Ser fram emot att se dig i dem i sommar. Eller kanske redan 4 maj..?
Det är dags att gå och lägga sig! Det blir en skön inledning på veckan med möte hela förmiddagen i morgon, ett så kallat APT. Arbetsplatsträff alltså.
Eller som Lasse säger:
"Min ungdom kommer aldrig igen, jag har så mycket förstånd att förlora än, så jag lovar dig inget min käraste vän. Det är ett kort liv." Jag vet inte varför jag valde att stoppa in ett citat här. Kanske för att det var precis vad jag lyssnade på när jag skulle avsluta inlägget.
Solsken och hagel
Efter jobbet väntade lerduveskytte. Vi tog mätbilen (och en annan bil) och åkte ner mot Huddinge Jaktvårdsförenings skjutbana vid Gladö kvarn. Det var kul att köra mätbilen. Det är alltid kul att köra bil. Fruktansvärt segaccad och katastrofal svängradie (man är ju van vid Saab...), men helt okej i övrigt. Så länge man inte satt i baksätet, bör kanske tilläggas.
Jag inledde starkt. Må hända att det var nybörjartur, för sen fick jag snabbt en svacka. Men framåt slutet ordnade det upp sig igen och jag avslutade med att skjuta ner den svåraste lerduvan som gick helt i sidled. Jag kan förklara närmre om någon vill det. Men lerduveskytte är verkligen något jag kan rekommendera er att prova - det är skitkul! Jag tror en del av er skulle instämma i en av mina kommentarer som jag fällde efter en dålig serie under min svacka: "Det är lättare på Nintendot."
En kommentar till lördagens utgång kan också vara på sin plats: Det var väldigt roligt. Dock bör poängteras att tequila alltför sent inte är min grej...
Hanna: "Bordet var bokat", menade jag. Jag ber om ursäkt för misstaget. Jag försökte i alla fall kommentera ditt misstag på ett roligt sätt, medan du bara påpikade* det bara för att. Men det är bra att du är uppmärksam! :-)
* Manges underbara egenpåhittade ord. Ni får själva lista ut innebörden.
I morgon kväll drar jag till Gävle och blir där till fredag. Det blir ett välkommet inslag i vardagen.
Jag har just avlossat haglet och instruktören spanar nyfiket efter lerduvan. Om man anstränger sig riktigt noga kan man se en orange prick bland grantopparna. Jag vet inte om jag träffade just den här, men chansen är 60 % (eftersom jag satte 3 av 5 i den här skjutomgången). (Men chansen att det var just den skjutomgången är bara 20 %. Nej, jag bara skojade.)
ÖL NITTON KRONOR
Annars då? Jodå, jag trivs väldigt bra. Vi var ute ett gäng och käkade och spelde bowling i onsdags. Mycket trevligt! Annars har det inte hänt så mycket sedan i påsk. I morgon väntar utgång med ett lantmätargäng. Göta Källare ryktas det om. De ska tydligen ha ett fett schlagergolv. Det kan bli kul. Riktigt kul!
Ett kort och rättså fantasifattigt inlägg tyvärr. Det kanske blir mer spännande nästa gång, när jag förhoppningsvis kan berätta om att jag har skjutit hagel! (Lerduveskytte väntar på måndag.)
Kommentarkommentarer:
Hanna: Nja, det var inte riktigt lönt, för man blev gör-kladdig direkt igen! Mycket kött, jag håller med!
Cedergren: Jag misstänker att du ligger bakom det anonyma inlägget... Är du vegetarian?
018: Ja, det var inte dumma grejer! Idag är alla glada i Stockholm - det är sydliga vindar :-)
Sofia: Görnskaker? Hur stavar man till det?
Den utlovade bilden
Jag vill också innan jag avslutar detta korta inlägg berätta att jag (med hjälp av Mange) har hittat ordet jag igår letade efter. Det är "sleta". En "sleta", flera "sletor". Jag hittade det i tolfte utgåvan av SAOL (Svenska Akademiens ordlista). Så nu kan ni placera in "sletor" på stjärnans plats i förra blogg-inlägget.
Nöjesplaner på lång och kort sikt
Igår (lördag) spelade vi bowling och hade sen påskmiddag hemma hos Jonas och Katie. Idag åkte jag tillbaka till Stockholm igen.
Idag cyklade jag för första gången sedan årets allra första dagar. Det var skitkul! Jag kände hur jag vaknade till liv igen på cykeln. Jag drog på och vräkte fram över gator och torg. Jag saknar verkligen att kunna cykla till... dit jag ska. Nej, cykelavstånd till jobbet hade verkligen inte varit fel. Så hade man kanske kunnat börja med "skämsremsa" (säger jag med ironi), i stället för 30-dagarskort och på så sätt spara lite pengar.
Annars är väl den största nyheten att jag har klippt mig. Det var dags. Jag hoppas få upp en bild här så småningom när jag som nyklippt sitter och slafsar i mig spareribs.
Just nu planeras sommarens stora semesterresa. Det verkar bli Irland och England med Mange och Jimmi. Guinness ölmuseum, bo i slott på engelska landsbygden, London och så vidare.
Lite mer kortsiktigt blir det kanske nöjesaktiviteter i morgon i form av AIK-Kalmar FF på Råsunda. Om jag får tag på biljetter. Det kan bli en heldag, eftersom jag ska följa matchen ur en AIK-supporters ögon med allt vad det innebär. Ett par öl före matchen, mottagande av spelarbussen, insjungning på Norra stå och så vidare.
Det var andra stycket i rad som avslutades med "och så vidare".
Tredje.
Hanna: Ja, precis! Det är det som är tanken. Så det är bara att fortsätta.
Cedergren: Jag fick ett ringbevis tillsammans med examensbeviset. Med fanns också en lapp där det står att man ska skicka in ringbeviset till Teknologkåren (vid LTH) om man vill ha ringen. Så det gjorde jag, sen får de väl höra av sig. Verre hade gjort likadant och sedan ringde TLTH till henne. Men jag garanterar inte att det är det bästa eller rätta vägen:
Anonym, som skrev "Motståndskraft.": 1. Jag vet vem du är (Slangen). 2. Jag kommenterar inte anonyma inlägg. (D'OH!)
Nu ska jag sova.
* Här hade jag tänkt mig ett ord som jag tror finns och mig kunna, men jag kunde inte hitta det i ordbok, på ne.se eller googla mig fram till det. Det finns bara i en av Magnus Ugglas låttexter, men där står ju ingen exakt förklaring på det. Jag tror jag vet, men kan som sagt inte få det bekräftat. Därför avstår jag från att använda ordet.
Kommentarkommentarer
Hanna: Popcornkärnor är faktiskt helt okej. Särskilt om man är sugen på snacks och det är allt som finns att tillgå.
PO: Du borde lägga till i din formel att din tumregel gäller först när poppandet gått från mindre än ett pop per två sekunder till mer än ett pop per två sekunder :-) (Så att man inte stänger av mikron två sekunder efter att man satte igång den om man inte hör ett pop.) Men kul att du kommenterade. Vi hörs på MSN!
Cedergren: Härligt att du är en trogen läsare! Och skönt att du tror på en ljus framtid för bloggen, hehe.
Ring
Jag var inne på Guldfynd igår och mätte mitt högra ringfinger. (Ja, högra. Inte vänstra.) Jag har nu bestämt mig för att köpa civilingenjörsexamensringen. Dyr som Hin håle, men så får det bli. Tänk vad man kan ändra uppfattning fort. För några månader sedan var jag relativt övertygad om att jag inte skulle köpa någon ring (främst på grund av priset), men nu har jag tänkt om. Inte för att den har blivit billigare, utan för att det skulle vara kul att ha. Jag trodde knappt det var någon som köpte den, men på jobbet har de flesta en. I alla fall de unga. Men i princip alla har ju KTH-ringar och det gör mig sugen på att tassa omkring där med min saftiga LTH-ring.
Nu är det påsk, och jag drar till Göteborg i morgon. Det gör resten av familjen också, förutom Jonas (och Katie). De är redan där. De är mantalsskrivna där. Det blir säkerligen en trevlig familjehelg!
Just nu snurrar kläder runt i maskinen och i väntan på att de snurrat klart klämmer jag i mig en enklare kvällsmåltid i form av mackor och mjölk och apelsinjuice.
Glad påsk!
After work
Jag har just kommit hem från en härlig after work på jobbet. Vår grupp ordnade after work efter jobbet - på jobbet -för de andra grupperna. Öl, vin och cider till självkostnadspris, tipsrunda (bland annat med frågan "Vem har skakat hand med Bill Clinton?"), schlagertävling, dansgolv, brända popcorn och många skratt ger en ganska bra bild av tillställningen som varade från 16.30 till cirka 21.
Ni som kan min historia: Det blev en favorit i repris när det gäller mig och misslyckande av micropoppande. "Brinner det någonstans?", vad väl den tydligaste kommentaren till mitt försök att ordna snacks.
Tjohoo! Godnatt!
PS. Det kommer inga kommentarer till mina inlägg. Det är trist. Utan respons blir det tråkigt att ha bloggen.
En helt ny värld
Ja, det känns lite så. Som en helt ny värld, nu när det blivit varmare och soligt. Min jacka som är för varm att ha på sig på våren är plötsligt för varm. I söndags upptäckte jag ett naturreservat bara fem minuters promenad från mitt hem. Grimsta hette det visst. I andra änden av naturreservatet ligger Grimsta IP. Där är det tänkt att Brommapojkarna ska spela sina hemmamatcher så småningom. Jag blev själv överraskad hur uppiggande det var att hitta och gå i ett sånt område. Soligt, stilla och härligt i skogen och utmed Mälaren. Skönt. "Åh vad skönt", tänkte jag säkert ett par gånger. Katie, min brors fru (det finns ett uttryck för det, men jag kommer inte på det nu i så fall), som kommer från USA och med lite annorlunda ögon - ehh, andra ögon menar jag - gillar att studera oss svenskar, säger till mig att nu när våren spricker igenom är det enda hon hör överallt "Åh, vad skööönt!". Jag svarade typ med: "Ja, vad tror du. Nu har vi varit innestängda och deprimerade och bara andats dålig luft i ett halvår, tro katten att vi är glada när vi får komma ut och andas igen. Få lite sol."
Annars är väl det senaste att jag sett den nya Beck-filmen på bio. Det blev mycket riktigt så att jag hyrde "Gamen" och "Advokaten" på DVD och hetssåg dem i söndags, för att sedan vara helt uppdaterad till "Den svaga länken" på bio. Gamen var lagom. En halvokej Beck-film. Advokaten var bra mycket bättre. Gunvald hade ett par fina kommentarer där. "Den svaga länken" var bra. Jag gillade den. Men jag gillar ju Beck-filmerna allmänt. Utan att säga för mycket så kan jag avslöja att den handlar om en del våldtäkter längs blåa linjen mot Akalla. Det är linjen jag pendlade på när jag sommarjobbade som mattelärare i somras. Jag bodde ute i Kista. Ett av brotten (i filmen) begicks där. Det var rätt kul. Att det var där alltså. Dådet var fruktansvärt. Men det är ju bara på film. (Och en sån smiley där man räcker ut tungan lite på sned.)
I morgon ska lantmätaren ut och mäta för första gången! Det gör inget att det ska bli sol och 15 grader. För första gången ska jag besöka Ekerö kommun, vilket kanske är på sin plats eftersom jag har 10-15 förrättningar där. Andra gången jag ska dit är på torsdag. Jag och bossen. Härligt!
Hanna: Korrekt, bilden är arrangerad på så sätt att jag hade satt kameran på en sten och tryckt igång självutlösaren. Jag var ute själv och mätte och det var enda chansen att få en vettig bild. Jag sprang sedan snabbt fram till instrumentet och bara låtsas knappa lite. Men det visste ju redan du.
Tomek: Hehe, nejdå, mobilen är i tryggt förvar här hemma. Men spaken i mitten är på gränsen att sluta fungera. Man kanske ska byta till en mobil med 3-abonnemang. (Och en sån där smiley när man blinkar med ena ögat.) (Och en likadan smiley.)
Mjölis/Slipsen/Sofia: Klockan fixades genast. Våfflor blev det tyvärr inte. Jag köpte hem grejer till det, men tiden gick så snabbt den dagen att jag inte hann. Kändes som en timme mindre än vanligt. Fattar inte var den timmen tog vägen. Visstja, det blev sommartid. Men... när det blir sommartid och man vrider fram klockan en timme... var är sen den timmen hela sommaren?
Idag blir det tyvärr ingen bild. I morgon är det Nordirland - Sverige. Jag hejar på Sverige. Hårt, riktigt hårt!
En jobb-ig kväll
Igår var det dags för den första svängen på stan med jobbet. Okej, jag har varit ett par svängar ute med vissa på jobbet, men den här gången var det verkligen "med jobbet". Vi hade fyra i vår grupp (Stockholm mellan) som hade jubilerat. Tre 50- och en 60-taggare om jag minns rätt. Det skulle firas!
Efter att under ett eftermiddagsmöte ha avslutat det som i folkmun kommer att kallas "Tårtornas vecka", begav vi oss i samlad trupp in mot city. Bordet var bokat till 17.30 på restaurang Hanoi vid Odenplan. Jag trodde att det skulle bli en trevlig middag i ett par timmar, sen inget mer. Jag hade inte rätt. Angående att det inte skulle bli något mer alltså. Vi åt och hade trevligt och stämningen höjdes allt eftersom de ljuva dryckerna åkte ner. Plötsligt blir skratten tätare och ljudligare. Plötsligt blir skämt som i vanliga fall är lite sådär lagom kul jätteroliga! Plötsligt påminns man om hur trevliga kollegorna verkligen är! Åtminstone fick jag den känslan. Jag är ju ny i gemet, men det var den känslan jag fick. Stämningen i fikarummet och andra utrymmen på jobbet upplever jag som mycket god, men det blir en annan sak när man i stället umgås bortom arbetsplats och -tid. Det blir mer tid för snack så att man kan lära känna varandra bättre helt enkelt.
Efter måltiden gick vi vidare till Hard Rock Café. Mer drinkar, mer bira, mer snack, mer kamerablixtar, mer av det mesta. Halv tolv lämnade jag, absolut inte sist. Jag åkte in med en kollega till t-centralen, sa hejdå när hon klev av medan jag satt kvar och åkte ett par stationer till. Vid Skanstull blev det ett stopp för att säga baj-baj till Liza, som drar till England på tisdag för att stanna där ett tag. Jag tror ingen vet hur länge. Inte ens gud.
Under kvällens gång fick jag kontakt med Maria och Mange som går "förrättningslantmätarprogrammet" med mig. Förrättningslantmätarprogrammet är ett långt ord, som man inte vill skriva för många gånger. Att knappa ner det får mig genast att tänka på begreppet "tredimensionell fastighet". Jag har skrivit det så förbenat många gånger under höstens exjobbande att det nu trillar ut på skärmen i ett rasande tempo. Det är som att en reflexrörelse går igång bara jag börjar skriva "tred". "imensionell fastighet" kommer sedan automatiskt. Ungefär som när jag skriver "aftonbladet" och "cil01pe2". Åter till Maria och Mange, som båda bor i Stockholm fast de jobbar på annan ord. På väg tillbaka från Skanstull tyckte Mange att jag skulle till Kungsklippan. Så jag lydde och åkte dit. Sen satt vi och snackade intressanta lantmäterianknutna frågor, hi hi. Via Donken bar det sedan hem mot Hässelby strand. Som tur var hoppade jag av i tid, gick genom en mörk park mellan tunnelbanan och hemmet och ägnade en snabb tanke åt trailern för den nya Beck-filmen Den svaga länken.
Det blev sent. Alltför sent. Jag har länge längtat efter en lugn helg, så därför stannade jag hemma idag, trots ett trevligt erbjudande från ytterligare en förrättningslantmätarprogramkollega om en fest på Kungsholmen. En annan grej blev inte av, så jag hade möjlighet att gå, men jag kände helt enkelt att jag inte orkade. Man är inte 23 längre.
Jag känner själv att dagens inlägg inte var särskilt fantasifullt skrivet, men det hänger ihop med tröttheten. Jag lovar. Avslutningsvis några korta svar på era kommentarer.
Marie: Du är hjärtligt välkommen hit! Ett besök skulle glädja, särskilt nu när andra Maltakompisar valt att överge staden. (Lyckligtvis tillfälligt.)
Strumpan Jr/Lill-Håsan/Kalle-Håsa: FAJER! EH HEHEHEHEHEEE...!!
Fredrik: Du har inte kommenterat något ännu. Lite trist. Jag vill dock bara meddela dig att jag ser fram emot ditt nästa toalettbesök.
I morgon funderar jag på att hyra Gamen och Advokaten (Beck) för att vara helt uppdaterad när jag så småningom ser Den svaga länken på bio. Kanske blir det redan på måndag då jag och Sofie Snas ska ha en stund tillsammans på Sergels.
Efter att ha ätit tårta fyra av fem arbetsdagar den här veckan tycker jag att "Tårtornas vecka" är en rättmätig benämning. Igår hade vi tre olika tårtor på eftermiddagsmötet. "Jag säger bara suck", som mamma hade sagt.
Mellangruppen rules!
En bild från när jag mäter med GPS strax norr om Åhus sommaren 2005. Nu är jag i och för sig inte ute och mäter i nya jobbet, men jag vill bara bygga på allmänhetens okunskap att det här är det enda som lantmätare gör - är ute och mäter landet.
En civilingenjör med headset
Det har hänt lite småsaker sedan förra inlägget. Jag väljer numrering:
1. Jag har skaffat ett headset. Att sitta och skypa i en mick stor som en stor byxknapp, fast med usel kvalitet höll inte i längden. Så jag lydde Hannahannaas tips att gå till Kjell&Company för att införskaffa ett helt okej headset för en billig peng. Jag tog nämligen en liten runda på stan (eller "i city" kanske det heter) igår efter jobbet. Vid halv sju träffade jag lantmätarkollegan Magnus för en filmkväll (Pirates of the Caribbean - Död mans kista) med pizza, öl och popcorn. Härligt trevligt! Att han har nära till tunnelbanan är en underdrift. Man går ut genom porten och mitt framför nästan, typ 10 meter fram, finns en hiss ner i underjorden. Till min stora förvåning hade han aldrig hört talas om Kjell&Company. Och det är inte den första här jag stöter på som missat denna fina firma. Jag vet inte om det är nytt här eller nåt. Jag vet hur som helst att de har öppnat och håller på att öppna en del butiker i området. Och att jag fortfarande säger "i stan" måste bero på att jag alltid sagt så när jag bott strax utanför stadskärnan i både Kristianstad och Lund.
2. Marie har kommit hem till Sverige. Välkommen! En fråga bara: Varför tar du inte jobb på en pub? Du borde kunna få goda referenser från snubben på Beergarden.
3. Jag är civilingenjör! Nu är det 100 klart. Idag fick jag nämligen mitt examensbevis hemskickat. Det var ganska snyggt. Känns skönt att man klurat sig igenom de där fyra och ett halvt åren. Nu ska jag ta med det till jobbet och visa upp för chefen och få en tusenlapp mer i månaden. Det lär ske redan imorgon.
4. Jag börjar komma in i jobbet igen efter Gävleuppehållet och en lite seg start i måndags och tisdags. Har haft ett par roliga samtal. Idag blev jag till och med erbjuden en gåva, men det måste jag tyvärr tacka nej till. Lantmätare måsta vara opartiska och gå helt känslokallt efter lagen. Statligt myndighet alltså, gåva verka som muta utåt. Hihi.
5. Jag fortsätter numrera, trots att det inte längre handlar om saker som hänt sedan senast.
6. Men jag kan ju inte hålla på och ha en punkt för varje mening.
7. I morgon blir det möte i stort sett hela dagen, sen ska vi ut och fira fyra jubilarer på jobbet. Typ en massa som fyller 50. Och nån 60. Kollegan Veronica fyller 25, men det är tydligen mest när man "nollar" som det ska firas.
8. Det är nu klart att jag ska gå på examenshögtid den 4 maj. Det ska bli trevligt. Man fick ta med kompisar också. Nån som är sugen på att haka på? Gratis skumpa på Kårhuset efteråt!
9. Nu börjar avdelningen där jag kommenterar kommentarer från er besökare. Först ut, Fia/Mjölis/Slipsen: Du är så fiffig... väntade till efter midnatt. Den hade jag inte räknat med. Härligt att få uppleva att du är dig underbart lik sedan tiden vi sågs varje dag.
10. Hanna: De har börjat sopa upp vissa stigar här nu. Stora delar av min gångväg från hemmet till tunnelbanan är sopad. Det ser ju trevligt ut, men någon större praktisk betydelse för mig har det inte. När jag har rest till Gävle har grusen gjort att jag inte kan rulla min resväska, vilket har varit lite irriterande. Och nu har de sopat rent just när jag avslutat mina veckor i Gävle, vilket är lite irriterande. Men det är inget jag går och grunnar så värst mycket på. Senast jag cyklade var nog någon gång i början av året. Efter den 5 januari har jag inte cyklat. Det är en ganska stor förändring i mitt liv, då jag tidigare cyklade runt som en galning en hel del varje dag. (Och ibland natt. Inte lika stabilt kanske, men tillräckligt stabilt.)
11. Tomczek: Återigen tack för luren! Casino Royale-kortleken är riktigt mäktig! Ska bli kul att spela poker med den och känna sig som Bond själv. Jag vet dock inte var jag ska hitta en dansk på vilken det rinner blod ur ögat. Jag får ta syrrans kille så är jag i alla fall halvvägs. (Han är dansk.)
12. Slangen: Haha, ja, jag får se upp för östermalmska i:n. Jag väntar fortfarande på en kyss från Stockholm. Får väl gå ner på lunchen och kicka ett gammalt höstlöv vid vattnet där. Årstaviken heter det visst. I stället för att bara sitta efter maten och läsa bland citaten i raden utan lantmätarmagasin.
13. Bogge: Välkommen till Värmdö och Ekerö - kommunerna jag jobbar i. Då kan vi börja snacka natur och öppna landskap. Och apropå skånska vill jag minnas att du i ett starkt ögonblick berättade att du saknat skånska sedan du flyttade upp till Smålands nordöstra hörn. Sånt kan man bli glad av att höra. Idag på jobbet kom mitt skånska påbrå och flytten till Stockholm på tal. Någon tyckte att de borde köpa en svensk flagga och sätta på mitt skrivbord för att önska mig välkommen. (Det var ett skämt om att jag flyttat från Danmark till Sverige. Jag tyckte det var rätt kul.)
14. Mia: Jag antar att du menar att du älskar min bild, men jag tolkar det som en undermedveten "miss" att du i stället skrev att du älskar mig. Men lugn, kärleken är besvarad. Vi hörs nästa gång vi måste åtgärda att vi känner oss lite smutsiga... Vi är ju inte blyga av oss.
15. Nu återstår bara att säga:
16. Godnatt!
17. Jag måste bara hitta på lite till så att jag får 18 punkter, lika många som det finns ledamöter i Svenska akademien. Anledning till att det är just arton:
18. Aderton.
Det blev en hel del pingislir under veckorna i Gävle. Rack! Boll! Nät! Ballongplock!
Pesans återkomst
Efter att ha suttit och försökt html:a ett blogginlägg kom jag efter tio, femton minuters joxande fram till att det med tanke på vad jag kommer ihåg av html-kodande nog både går snabbare och blir snyggare om jag använder den inbyggda textredigeraren som finns här på bloggen. Här är fet och kursiv stil bara ett knapptryck bort.
Så kommer Ulf Lundells "Öppna landskap" fram i lurarna, och jag tänker genast att det nog vore på sin plats med ett besök ner till Skåne. Det landskapet är ju ganska öppet. Det finns en och annan som är värd ett besök, och som skulle vara kul att träffa. Sen skulle det kanske lugna mardrömmande föräldrar.
Men för tillfället är det Stockholm som gäller. Inte så konstigt kanske, eftersom det är min hemstad. Hade någon icke insatt studerat mina positioner de senaste två månaderna hade det dock inte varit helt givet. Av mina första tio veckor sedan flytten från Lund har jag tillbringat ungefär hälften i Stockholm och hälften i Gävle. Jag har alltså lämnat Götaland för att pendla mellan Svealand och Norrland. Det är stora äventyr för en skåning. I Gävle samlas alla lantmätare som Lantmäteriet nyanställde strax efter årsskiftet. De reser in från sina arbetsplatser i Malmö i söder och... nånstans väldrigt långt norrut... i norr. Med tanke på de många resorna till och från Gävle är det ganska skönt att jag har en bytesfri resa på ungefär en och en halv timme.
Vi har kul i Gävle! I alla fall jag. Det är skitkul att träffa och lära känna nytt folk. Och lantmätare är ju alltid lantmätare, dvs humorberikade personer med båda fötterna på jorden. Och ett par gränsrör kanske. På jorden alltså. Bland de nyanställda finns också en del gamla bekanta, vilket inte gör visiterna där ett dugg sämre. Kvällsaktiviteterna varierar mellan att gå ut och äta, spela fotboll, innebandy och pingis, sjunga karaoke, gå till Heartbreak och dansa loss på schlagergolvet, gå ut och äta och gå på bio. Och gå ut och äta. Det finns bildbevis på en del av dessa aktiviteter. Punkt.
Hur är det då att vara skåning uppe i Svealand? Ja, det är säkert något man skulle kunna skriva poänguppsatser om på universitetet, men jag nöjer mig med några korta, inledande refkeltioner. Ingen på jobbet har börjat våga "mobba" mig för (läs: kommentera) mina skånska toner, i alla fall inte på samma sätt som vissa bekanta härifrån gärna gör. Man får ju helt klart höra "va?" oftare nu. Och jag hör fortfarande (dvs tänker på) hur jag pratar annorlunda än typ alla andra på jobbet. Det blir att jag försöker tala lite tydligare och också att jag väljer vissa ord som låter mer likadant när jag säger det som när de andra säger det. Jag har också fått höra från några som känner mig sedan tidigare hur jag har fått lite annorlunda betoning och melodi i mina meningar. Med tanke på att min dialekt ändrades ganska mycket när jag flyttade den lilla biten från Kristianstad till Lund ska det bli intressant att se vad som händer nu. Jag vill dock poängtera att det inte handlar om att jag likt fina Katarina från Höör tränar bort min dialekt. (Gud så pajigt det blev - det var ganska långsökt.)
I helgen var jag i Västerås. Positivt: Jag fick träffa gamla Malta-kompisar av hög klass! Negativt: Jag glömde min mobil i Västerås. Positivt: Jag fick tillbaka min telefon idag och bussige Tomek hade lagt ner en Casino Royale-kortlek i mobilpaketet som han skickade. Den är mäktigt cool.
Jag avslutar här för idag. I morgon väntar filmkväll hos killen som fick Slangens position i min mobiltelefonbok att byta namn från "Magnus" till "Magnus L.": Magnus E. Det ska bli intressant att bestiga Kungsklippan och se hur läget är några tiotal meter ovanför blåa linjen mellan T-centralen och Rådhuset. (Varför skriver jag så konstiga saker?)
Jag återkommer.
Jag på en självgod bild i samband med schlagerrockande på Heartbreak
Pesan - tillbaka som bloggare!
Ja, jag håller fortfarande fast vid mina naturliga sätt att säga "Hej", dvs "Tjena", "Hallå" och just "Hej", och jag inte bytt ut det mot här mer vanliga "Tja".
Mitt största fan från mitt tidigare "blogg-liv" - det är något motvilligt jag använder ordet blogg i detta sammanhang, eftersom det inte existerade på den tiden - har nu blivit min inspirationskälla, och det är fullt möjligt att jag vidareutvecklar denna blogg till det nya "Pesan". Tanken med att registrera en blogg på blogg.se var att se till att ingen annan snor "pesan.blogg.se".
På återseende!
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!